En makeup artists hemlighet

Den råa verkligheten

Min lilla pensel gjorde små små drag på Vincents ansikte, vi hade ont om tid och jag var så nervös. Han satt där snällt och sa inte mycket, inget alls faktiskt. Jag var så noggrann jag bara kunde, allt var tvunget att bli perfekt.
- det här är min debut så det måste bli perfekt! Du är en perfekt statist som sitter så stilla när jag gör fel ibland.
Vincent satt med mobilen och verkade inte vilja låtsas om mig.
Allt jag gjorde var en tråkig basic grund, man ska se naturlig ut men det krävs jätte mycket smink för att kamerornas ljus ska kunna ta in ansiktet i bild, så på filmen ser han inte sminkad ut men det är tonvis i ansiktet. Det hade gått en timme redan och jag var inte färdig, men jag såg att dom andra började bli det.
Då började det dra ihop sig i magen på mig. Min rygg gjorde ont och mina fötter bultade. Jag stod stilla och rörde nacken fram och tillbaka för att samla mig lite, jag kände mig väldigt stel.

- klarar du inte av att stå så länge?

Säger Vincent med ett leende.

- va? Klart jag gör! Du vet inte hur ansträngande det är. Så sitt still så gör jag klart det här.
- ursäkta men jag måste verkligen gå på toa, om det är okej?
- då måste det gå fort, om du måste skita så gör det sen, men kissa lite snabbt.

Vincent går då på toa och jag hatar att vänta för jag får inte misslyckas, inte bli sen igen! Jag sätter mig på stolen och tittar på alla andra makeup artister som börjar avrunda, statisterna och några frostgiants går mot kläd garderoben. Mitt hjärta hoppar över ett slag, varför tar det sån tid för Vincent? Jag tittar nervöst på klockan och ser att redan en kvart har gått. Paniken och klumpen i magen går inte att beskriva, jag tar mig för pannan och andas tungt.

- mår du bra?

Hör jag någon makeup artist fråga högt för att nå mig, jag var så rädd. Hela mitt jobb och karriär hängde på det här. Om Vincent inte kommer så kommer jag anmäla honom till Lily.

- Vincent är borta, han har vart på toa i en kvart.
- leta upp honom för du har inte tid!

Det var Paula som pratade med mig, hon verkade super gullig! Jag är tacksam över att hon har pratat med mig här.
Jag gör som hon säger och letar efter Vincent, vart kan idioten vara? Jag går igenom kamerateamet och studion, men jag vet inte ens vart toaletten är? Små gångar och sladdar är överallt, jag reagerar när jag ser en dörr där det står Tom på.
Han var där inne, jag stannar upp och bara stirrar på dörren. Men till min förskräckelse öppnas den och jag hör direkt vems skatt det är som möter mina öron.
Tom står helt plötsligt framför mig, och luften går ur mig på ett onaturligt sätt. Hans skönhet svepte om mig som en varm filt. Min mage pirrar till i förtjusning och panik.
Han slutar skratta och tittar ner på korta mig, jag är tyst och bara stirrar. Han förhäxade mig!
- Hej!
Sa han och såg lustigt på mig eftersom jag var förstelnad.
-Hej, ja här är du! Jag stod inte och spionerade om du trodde det eftersom jag bara stod här när du öppnade dörren.
Vilken tajming, oj du ser ut som loki! Skit snyggt ju. Lycka till med...
- Will! Vad i hela friden gör du? Du ska sminka Vincent och nu går du hit trots att du inte får!
Skriker nästan Marc på mig som är högröd i ansiktet. Det går inte att beskriva hur overkligt allt kändes.
- det gör inget marc, det var ett misstag bara.
Säger Tom! Jag blev röd i ansiktet och försökte dölja det eftersom det var väldigt pinsamt.
- förlåt mig Marc jag letar efter vincent men kan inte hitta honom!

Säger jag desperat och då känner jag hur Toms arm nuddade min när han gick förbi mig, det var så coolt!

- har du tappat bort Vincent! Alltså du går mig på nerverna din dumma britt!
Jag tog illa upp av kommentaren men visade det inte för en gångs skull.
Men då ser jag hur Tom reagerar, han vänder sig om och hojtar " Hey!"
Med ett pekande finger mot marc, händer detta på allvar? Eller är jag med i min egna film då jag och tom är huvudrollerna?
- Tom jag menade inte så.