En makeup artists hemlighet

första mötet med Tom

En ny dag hade grytt och i morgon skulle jag få sova ut. Jag längtar! Jag funderade på om jag skulle sminka mig eller inte? Kommer alla kolla snett då? Är det okej att visa en mänsklig sida? Jag tog på mig en grå Marvel tröja och mina svarta jeans som vanligt, nej usch vad det börjar bli rutin aktigt. Jag åt frukost och gjorde kaffe som jag skulle ha med på jobbet.
Jag kände mig som en zombie och undrade vad som skulle hända den här dagen? Det har vart mycket drama på en vecka så varför skulle det inte fortsätta? Vänta lite, jag fick en idé. Tänk om jag skulle göra kaffe till Vincent för att få honom att bli snäll, och ge en pepparkaka. Kanske börjar han gilla mig då? Jag vill att vi i alla fall ska kunna vara vänner och inte vara fiender, jag vill vara snäll.
När jag var påväg till jobbet så går jag självsäkert förbi alla, jag kände mig på bra humör bara. Men jag snubblade på mina egna fötter, så kobent var jag! Och det som inte får hända händer, kaffet skvätter på min tröja, så jag har en stor fläck mitt på det högra bröstet. Men jag är så nöjd med allt så jag bryr mig inte.

Jag kliver in och hälsar glatt på dom förbipasserande, vissa skrattar åt kaffefläcken men vad gjorde det?

- snygg fläck.

Det var Vincent s0m sa det! Jag hade inte ens märkt att han gått förbi mig, jag vände mig snabbt för att gå efter honom.

- Hej Vincent! Allt bra?
- nej du hänger ju efter mig.

Det låter som att han är min brorsa, alltså han känner mig inte ens. Jag får anstränga mig för att spela snäll mot honom.

- här, jag tänkte att du kanske skulle vilja ha lite kaffe?

Jag log stort och lyckades stoppa honom i hans snabba steg. Han stirrade på muggen och sen på mig, men han var så död i blicken att det inte gick att se vad han kände egentligen.

- jag tycker inte om kaffe, det gör en tjock och man får gula tänder, tro mig det är inget att sikta mot här i Hollywood, så om jag vore du skulle jag avstå ifrån det.
- ja men då passar väl det mig utmärkt Vincent! Jag har ju redan gula tänder, och jag är tjock så då finns det väl inget att underhålla hos mig?! Men ta en pepparkaka då.

Efter min ärligt grova come back så såg Vincent lite förvånad ut, till och med han tyckte att det kanske lät lite väl grovt.
Han tog emot pepparkakan men såg skeptisk ut.

- varför gör du såhär? Jag fick dig nästan avskedad, jag kallar dig ful och svarar inte på tilltal. Så varför får jag kaka?
- vet du inte att pepparkakor ska göra en snäll, du har ingen koll. Dessutom så är det super inne med en brun fläck på bröstet, så du ligger lite efter i modet Vincent.

Hjälp vad kaxig jag är, jag blev nästan rädd för mig själv. Vincent bara skrattade, inte ett snällt skratt, mest elakt.
- du är inte särskilt bra på att skådespela, vi ses.

Han gick förbi mig och dunka axeln i min, stöddig. Jag vann inte vår battle. Min plan var att vara snäll och se så bra det gick.
De var en förbättring, jag hade försökt i alla fall.
Jag gick in till logen och Paula var redan där.

- god morgon, sovit gott?

Frågade hon glatt när hon rengjorde borstar.

- jo jag sov gott, men Vincent förstörde min morgon. Vill du ha kaffe?
- ja gärna! Vad hände då?
- jag ville vara snäll mot honom, och börja om. Så jag gjorde kaffe och gav en pepparkaka för det ska göra honom snäll. Men han påstod att kaffe gör en tjock och avrådde mig till att dricka det.
- seriöst? Är det sant det där med kaffet?