Det sista kapitlet

108 2 6
                                    

When I was young
I never needed anyone
And making love was just for fun
Those days are gone
Livin' alone
I think of all the friends I've known

All by myself dont want to be all by myself

Jag höll i glassen och gick runt och sjöng Celine Dions låt högt för mig själv gråtande i pyjamas. Japp jag var riktigt sorglig och så klassisk, men jag visste inte hur jag annars skulle uttrycka mig. Och Ben and Jerry glass var så gott, jag fick inte nog. Tre dagar hade gått utan honom, inte ett ljud, inte ett sms eller snap. Det var som att han var död, hur skulle jag kunna möta honom redan efter denna vecka!
Jag satt i soffan och lugnade ner mig, psykfall...jag kollade på datorn. Skulle jag se en serie? Eller bara skriva av mig om allt som hänt? Nej skriva var inte min grej. Skulle jag ringa nån och klaga? Pffftt vem skulle det vara!
Ruby, just det. Jag tog upp min IPhone och tvekade inför att ringa henne, men vem annars! Paula var inte att räkna med såklart, och Chris är en man.
Ring. Signalerna gick långsamt fram kändes det som.

" hallå det är Ruby"

" hello its me"

" I was wondering if after all these years you'd like to meet"

Jag tystande och blev så glad över hur fort hon bara hakade på min sång, jag sa det bara men hon fortsatte på min mening, vilken normal människa gör det? Men det kändes så bra, för då var vi inte som främlingar för varandra. Fast att vi inte sätts på länge så kunde vi göra så och förstå. Vi blev tysta i luren, för klumpen i halsen växte när jag stod emot gråten. Den där lilla gesten gjorde och sa så mycket, jag hade inte förväntat mig det. Vi älskade den låten med Adele och sjöng den i bilen ofta.

- Det har ju inte riktigt gått år men texten är fortfarande relaterbar.

Sa jag med låg röst, men Ruby bara skrattade.
När hon gjorde det så brast det för mig, jag började gråta igen.

-willow hur är det? Har det hänt nåt?

-jag saknar dig Rubs, vart har du varit?

Snyftade jag ynkligt och höll mig för ansiktet, i hopp om att dölja hur illa jag lät.

-jag har varit här hela tiden, men du har varit så upptagen bara, jag har inte velat störa. Förlåt att jag inte hört av mig efter den där gången på telefon sist, typ för fyra månader sen..

Så länge.. hon fortsatte.

-men jag har sett och följt dig på instagram i alla fall, så jag har sett lite vad du gjort.

-ja jag med.

Vi blev tysta igen, för jag skämdes över att jag varit så upptagen och inte brytt mig om att kontakta henne!

-jag saknar dig också.

Sa hon tyst, men det var ingen jobbig tystnad utan vi bara var med varandra över telefon!

-jag är hemma nu, för vi har fått ledigt en vecka men på måndag åker jag tillbaka till Hollywood.

Sedan pratade vi i telefon i två timmar, om allt som hänt för mig, men det hade inte hänt lika mycket för henne som för mig. Det var väldigt lättande att prata med henne igen, jag sa naturligtvis inte allt. Jag pratade mest om vad jobbet gick ut på, om Paula och händelsen på Twitter för även Ruby hade sett den! Jag vågade inte berätta hur kär jag var i Tom, jag sa att jag hade en oskyldig crush vilket inte var sant. Om hon bara visste allt som hänt, att han sovit bredvid mig, att jag pussat hans arm, att vi kramats och haft så roligt och att chris är min nära vän.
Men jag blev ensam igen, jag satt ihopkrupen i soffan efter att vi lagt på, det var helt tyst. Sen kom jag på det.
Jag gick till badrummet och såg att det fanns tre kackerlackor i duschen, till min glädje tog jag dom och hällde ner dom i en burk.

En makeup artists hemlighetWhere stories live. Discover now