En makeup artists hemlighet

Kyssen

Det var sista dagen för inspelningen på Island, tiden hade gått fort. Det var en solig men blåsig dag ute, dom sista scenerna skulle spelas in.
Jag hade gått in på Twitter och sett att Paula tagit bort bilden, men den hade ju spridits så den skulle ju aldrig försvinna från internet. Jag var inte längre arg, jag hade tjurat på mitt rum och gråtit ut.
Klart var jag lite sur på Tom, allt mellan oss är så förvirrande bara.
Men nu stod jag mitt i inspelnings kaoset, ingen pratade om det som hade hänt. Några killar hade gett mig beröm för smällen jag gav, men ärligt talat så skäms jag bara. Undra varför inte Lily hade ringt och avskedat mig? Det känns jätte konstigt.
Tom och jag har inte haft kontakt sen igår när allt hände, han ville nog bara ge mig space, men det kändes så konstigt att vara utan honom och det hade inte ens gått lång tid!
Jag saknade honom.

Att behöva se Paula var jobbigt, vi pratade såklart inte. Men vi tittade på varann och det räckte. Så nu vet typ alla att jag och Tom typ har nåt, vi vet knappt själva men nånting är det såklart.
Men ingen har frågat, och pressen verkade acceptera att jag bara var Toms makeupartist. Så allt kändes mycket skönare nu, och lugnt vad jag vet.
Chris kom emot mig i sin Thor kostym och sitt halv långa hår, han var het och jag önskade att...Ruby kunde se det jag såg. Oj vad längesen vi hördes av, åh vad jag saknar henne utan sjukdomen.
Hur skulle vi kunna träffas med mitt tajta schema och allt?

- du ser harmonisk ut.

Sa Chris med ett leende, han höll i sin fake hammare.

- jag är nog bara utmattad, men jag mår väl bättre idag än igår.

Jag hade en jacka på mig och huttrade lite av kylan.

- du var cool, ärligt talat så visste jag inte att du var sån. Att du trots att du var så rädd mötte paparazzisarna och sen hade stake att konfrontera Paula, och sen slå till henne. Jag är fortfarande imponerad, du slutar aldrig bli intressant!

Jag och Chris skrattade, det var så skönt att alltid ha honom där, han var min vän.

- jag känner heller inte igen mig, men gjort är gjort.

- ångrar du det?

Frågade han och blickade bort på Paula som stod längre bort.

- både ja och nej, jag tror hon fick sig ett uppvaknande.

En av kameramännen ropade på Chris.

- jobbet kallar, vi pratar mer sen.

Han blinkade åt mig och sprang sedan i väg, det var så kul att få se alla i sina kostymer och sen faktiskt prata med människorna bakom rollerna. Jag kunde fortfarande inte fatta att jag pratade med chris och Tom, Thor och Loki!
Men jag hade helt glömt att dom var stjärnor och allt sånt.
Jag känner hur nånting petar mig på axeln, jag vänder mig om.

- Hej! Jag skulle få förbättring på sminket sa dom, och du hette Willow va?

Hon lät sådär hemskt ljus och engagerad, och hon var så vacker men det enda ordet som kommer upp i mitt huvud är ful!
Man ville himla med ögonen åt henne, för hon skulle vara så super söt hela tiden men jag tror hon bara spelar.

- ja då har du kommit helt rätt, sätt dig här Vanessa, japp jag heter Willow. Vi träffades för nån månad sen va?

- ja just det! Jag glömmer aldrig ett namn, du såg så rädd och osäker ut. Det var helt hysteriskt roligt för det lyste bara osäkerhet om dig, ny på jobbet typ. Men det var gulligt.

Sättet hon sa allt det där på förvirrade mig, för hon pratade på ett sött snällt sätt men det hon sa var ganska drygt. Så det var bara creepy och dumt. Jag låtsas skrattade samtidigt som jag pudrade hennes ansikte och fixade små detaljerna.