En makeup artists hemlighet

Fyra armar

Klockan var 06.00. Vilken hemsk tid att vakna på, och så mörkt det var ute. Jag skulle upp och jobba, med Tom. Det var läskigt till viss del.
Hela natten hade jag tänkt och drömt om det som hände, men jag drömde inte bara om det. Vad var det som hände i drömmen? Jo det värsta tänkbara.
Jag drömde att Tom tittade på mig med den där blicken, han drog mig intill sig och kysste mig helt oförberett, det kändes läskigt verkligt. Hur i hela friden kunde det kännas så verkligt? Jag satt upp i sängen och scenariot när Tom sluter sina ögon och kommer närmre mitt ansikte spelas upp hela tiden. Min hand tog på mina läppar, det var längesen jag blev kysst, det är knappt så jag kommer ihåg hur det känns. Och killen jag en gång kysste var jag inte så kär i, så det där pirret fanns inte. Hur kunde jag bli så pirrig bara av att drömma om Tom?
Det var svårt att släppa den där dumma drömmen och bilden i huvudet, skulle det pågå hela dagen?
Jag satte på mig kläder, och tittade mig i spegeln. Mörka påsar under ögonen syntes, mitt hår stod överallt och egentligen skulle det behövas kapas en bra bit. Jag tog på mig mina glasögon, varför ser jag så tråkig och livlös ut?
Undra om jag skulle testa linser ändå, Tom har ju det, och varför skulle jag inte våga?
Och min garderob var så mörk och dyster, varför inte ha klänningar och kjolar? Kanske lite blommönster, men det var ju inte jag.

Denna morgon blev det inget smink heller, men mitt mörka långa hår var lockigt och såg helt okej ut. Tänk om Tom tyckte att jag var ful och tråkig? Nej jag behövde förändras på nåt sätt! Hotellrummet var helt okej, en säng och toalett, ett bord med spegel och en kyl. Jag brydde mig inte så mycket om det, det var ändå bara ett ställe att sova på.
När jag var färdig var de dags att gå, jag hade bestämt mig för att knacka på hos Tom och be om förlåtelse. Det var det enda sättet, och jag orkar inte må dåligt av det.

Jag stod utanför hans dörr och stirrade, min skakiga hand knöt sig för att kunna knacka. Jag väntade på att Tom skulle öppna, men han gjorde aldrig det. Jag tittade mig runt, han hade gått redan.
Jag ställde mig i hissen som åkte ner nån våning, jag missade chansen igen!
Sen slog det mig, vart i hela friden skulle jag gå?

- god morgon Will!

Det var Chris, han satt och drack kaffe.

- Hej Chris!

Det fanns ett frukostrum där alla satt, jag tittade mig runt bland alla men såg ingen lång smal figur.

- du letar efter Tom?
- faktiskt ja.

Erkände jag generat, undra om Chris visste om nånting? Han granskade mig samtidigt som han drack kaffet, vad tittade han på exakt?

- kom och ät frukost här i stället, du ser helt dö färdig ut!
- jag hade hemskt gärna velat men jag måste leta reda på Tom.
- varför?

Hans blick isade i mig, jag vet inte varför men den var inte vänlig, Chris betedde sig konstigt och det gjorde mig nervös. Tänk om han trodde att jag och Tom hade ett förhållande? Och hur skulle jag svara på frågan?

- varför? Jo jag måste säga en sak med en gång. Bara det.

Min röst lät morgon hes men samtidigt hackig, jag svalde hårt och vände ryggen åt Chris för att gå. Jag var så hungrig, min mage kurrade och jag behövde energi, men jag ville inte sitta och äta med Chris. Varför knöt det sig så hårt i magen?

- om du undrar vart Tom är så sitter han därute.

Chris röst stannade mig, jag vände mig om och nickade vänligt åt hans hjälp.
Sen kom jag ut och möttes av det vackraste. Vinden blåste kallt genom mitt hår, luften var friskare än jag nånsin känt den, fanns det så ren luft? Det var som ett uppvaknande, som att få i sig kaffe och sen tugga på en stark mint tablett. Utsikten var vackrare än nånsin, långsamt gick jag mot solen strålar, gräset var grönt men det var lerigt. Direkt när man klev ut från hotellet möttes man av öde natur, det var väldigt märkligt. Vart var staden? Alla bilar och vägar? Hotellet låg på ett högt berg och under det fanns kullar och hav.
Havet piskade upp mot klippor och avdunstades en aning, det kändes dramatiskt, typiskt film natur. Perfekt!
Helt förförd av naturen gick jag men jag visste inte vart? Fåglar passerade på himlen, och stora mörka moln hängde över hela himlen, havet var inte sådär blått utan dystert grått.