En makeup artists hemlighet

Vägen till det okända

Det är måndag morgon och jag känner mig taggad! Jag vet att jag är påväg till något som ska förändra mitt liv, någonting kommer hända det vet jag bara! Men vad vet jag inte?
Jag hade beställt flygbiljett och jag packar ner det sista i min resväska, min nesecsär och lite hudprodukter. Mitt pass! Just de, snälla det får man inte glömma.
Jag lyssnade på musik i hörlurarna, jag var spänd och lite nervös, detta skulle bli första gången jag flög själv.
Tänk att jag ska få sminka Tom. Hur kunde jag få sån här tur? Hur kan dom känna sånt förtroende för mig? Jag har ingen erfarenhet och dom väljer mig att sminka Tom och Chris som spelar Thor. Klockan är mycket redan, jag drömmer mig bort för mycket!
Jag slänger igen resväskan och drar på mig vinterjackan och min grå halsduk. Fort kommer jag ifrån lägenheten som jag inte kommer sakna. Nedför tre trappor släpar jag min tunga väska. Jag har inte haft mycket tid till att planera eller packa, beskedet kom så snabbt.
Men det får vara lite spontant ibland, Hollywood har väl allt!
Jag tar en taxi till flygplatsen och blir avsläppt där. Röster i högtalarna hörs överallt ekande, jag småspringer för att vara på den säkra sidan. Jag kollar på dom svarta tavlorna där det står om alla flyg som kommer och går. Sen ställer jag mig i kön för incheckningen, väskan rullas i väg för att lastas på flyget. Det var jätte många på flygplatsen eftersom det var jultid, att titta på människor är en hobby i sig. Mammor som skriker på sina ungar för ingenting, osociala ungdomar som ser deprimerade ut, människor med konstigt utseende eller konstiga kläder, eller bara snygga män som man inte kan släppa med blicken. I såna sammanhang så undrar man hur alla kan vara så olika, det är nog det som är mest fascinerande. När jag satt och väntade i min gate så åt jag maltesers, allt hade gått ganska fort. Det hade gått smidigt och jag var ganska avstängd mestadels av alla moment, som när man blir kollad för att se att man inte bär knark på sig.
Jag ville bara komma i väg och få börja mitt liv på riktigt!
När jag satt och åt min choklad så sätter det sig en man bredvid mig, lukten som kom efter att han satt sig fick mig att vända på huvudet. Det luktade så gott! En man som luktar så är verkligen nåt att ha, och han såg inte dum ut heller.
Han var lång, och hade lite skägg i ansiktet, väldigt manlig och lite modell till utseendet.
Jag kunde inte hålla mig, han kanske var mitt livs kärlek som jag satt bredvid, utan att veta om det! Och sen när vi är gamla så säger jag - vilken tur att jag sa något den där dagen vi träffades, annars hade vi inte suttit här med våra fyra barn!
- hej.
Började jag och tittade upp på mannen som sen tittade ner på mig, jag log så gulligt jag kunde.

- hej, uhm du har...
- ett vackert leende? Äsch säg inte så, jag bara är mig själv.
Avbröt jag honom för jag visste att han skulle säga så! Eller jag tror det i alla fall.
- du har nåt på tänderna och lite i mungiporna.

Nej det var inte det jag trodde han skulle säga, och det var inte så jag ville att det skulle gå på vårt första möte.
Jag tittar skyldigt ner på min påse maltesers och skrattar lätt samtidigt som jag håller för munnen generat.

- oj då, det var lite choklad. Vill du ha?

Han skakar lätt på huvudet och ser lite ogillande ut, han tyckte jag var äcklig säkert. Och jag skämdes över att ha lett stort åt honom med choklad på tänderna och allt helt ovetande.
Men jag skulle inte låta den lilla incidenten förstöra för min kanske framtida man! För att avbryta pinsamheten så fortsatte jag:
- vad heter du då?
- vincent.
- häftigt namn! Min kompis i andra klass hette vincent, han var lite konstig.. nej elak till och med!
Han nickar och tittar inte på mig, hm inte särskilt trevlig kanske. Men varför inte försöka igen?!

- vart är du påväg då vincent?
- hollywood, jag har fått jobb som statist i en film.
- ofta! Jag är också påväg dit.
- ja vi sitter liksom i samma gate som ska ta oss till samma plats..