Resan till Island

87 4 1
                                    

En vecka senare och nu har dagen kommit för Island! Jag och Tom hade pratat massor om hur vi trodde det såg ut där och hur roligt det skulle bli. Inte ett ljud från Ruby hade hörts, det var så synd. Hon visste att jag skulle iväg men hon brydde sig inte. Jag saknar min vän. Det fanns annat och tänka på! All utrustning som skulle med, det var hektiskt. Allt skulle med och bråttom var det. Vi var tvungna att hinna till flygplatsen. Jag skulle bo på ett hotell där borta, helt gratis! Eller ja jobbet betalade för det.
Undrar vilket rum Tom hade? Äsch det spelar ingen roll.
Jag hade packat det nödvändigaste med mig och var redo att åka. Jag hade fula resekläder på mig, alltså så var jag helt ofixad! Mitt hår var uppsatt som vanligt och jag hade inte jeans utan leggings och en luftig tunika. Vad är de för mening att vara fin när man reser? Man blir så trött och seg i alla fall.

- redo?

Från ingenstans kom Tom upp bakom mig, jag kunde inte låta bli att fnittra till. Jag höll i min reseväska och vände mig om för att titta på honom.

- jag är mer än redo!
- hur känns det nu då? Är du flygrädd?

Frågade Tom och jag ansträngde mig för att hålla hans takt när vi gick i korridoren som skulle leda oss ut. För det första var mina ben mycket kortare än hans och min väska vägde lika mycket som mig nästan!

- uhh nej jag är inte flygrädd, bara i början du vet. Det blir ett sånt sug i magen. Du då?

Tom skrattar till av någon anledning och sneglar ner på mig.

- oj! Låt mig ta väskan.

Hans hand rörde min när han lät sin ta över väskans handtag, helt hänförd av hans beröring och gest blev jag tyst. Han tog min väska, hur romantiskt var inte det? Jag var så svag för såna töntiga små saker.

- du behöver inte ta väskan! Jag klarar det men det går lite långsammare bara.
- jag är en gentleman eller hur.

Han sa det med humor men det var ju sant, han visste hur otroligt snygg han var när det där leendet kom fram. Det gjorde mig så galen. Generad gick jag med händerna knäppta framför magen, och bara stirrade upp mot Tom.
Vi kom ut till en gul taxi som skulle ta oss till flygplatsen.
Tom har en ljus blå skjorta med uppvikta ärmar, hans krage var lite uppknäppt och han hade solglasögon på sig vilket fick honom att se riktigt snygg ut. Jag kände mig så ful bredvid honom, varför valde jag att ta på mig det fulaste jag hade och inget smink och flottigt hår. Alltså det var ju hemskt!
När jag såg på Tom och hans manliga drag, hans kläder och hans perfekta lockiga hår gick det upp för mig.

Han kommer aldrig och skulle aldrig titta åt mitt håll, han har inte gjort det heller. För det jag ser analyserar jag till något romantiskt, jag är helt medveten om det! Varför tänker jag ens såhär? Jag gillar inte Tom på det sättet, nej verkligen inte. Han är för perfekt och jag gör bort mig för mycket.
När jag såg Tom med sina glasögon tog jag på mig mina.

- kolla! Ahh, vad tycks?

Jag gjorde en pose och log stort när jag hade på mig brillorna, Jag fick hans uppmärksamhet men han bara log varmt.

- det ser jätte bra ut Will.

Vi skrattade busigt och klev in i taxin, det var varmt och soligt ute, jag hade säkert svettlökar under armarna.

Det blev en tystnad mellan mig och Tom, han tittade ut genom fönstret och såg så djup ut, dramatiskt såg det ut som!
Jag glodde på honom men försökte att inte kolla på hans skönhet, och så gott han luktade.

- vad tänker du på?
Frågar jag plötsligt och lite väl personligt.
- allt möjligt, jag är lite nervös över jobbet och så. Även mitt privatliv.

En makeup artists hemlighetDonde viven las historias. Descúbrelo ahora