En makeup artists hemlighet

Blodtörstiga vargar

Alarmet ringde, jag hade visst somnat. Det var ljust i rummet, ögonen kisade och jag grimaserade.

- god morgon, jag var rädd att väcka dig.

Just det! Tom sov här, i går kväll vad hände? Allt känns som en dröm och nu vaknar jag upp av att höra hans röst. Min mage började genast pirra, usch vad jag hatade det för det förstörde min aptit helt.
Vågade jag ens titta på honom, hur såg morgonfrillan ut?

- God morgon, ja eh du måste undra varför du är kvar här och varför jag inte väckte dig ?

Min röst lät hes och ögonen var inte helt öppna, Tom satt på sängkanten bredvid mig. Sen såg jag något, något underbart. En frukostbricka!

- jag somnade här med flit Willow, och när du trodde jag somnat så hade jag bara stängda ögon och jag ber om ursäkt för att jag berättar det.

Han riktigt log, mitt ansikte förvandlas till något rött och skammen gick inte att förklara! Han lurade mig och nu vet han att jag pussade hans arm! Helt fruktansvärt, jag blev helt stum och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Så jag kastade mig under täcket igen, och bara dog.
Det finns stunder då man faktiskt vill dö och det här var en sån stund.

- snälla göm dig inte, och var inte arg på mig. Jag har tagit upp frukost åt dig här.

Hans bedjande röst var svår att stå emot, han var så söt. Men hur skulle jag kunna se honom i ögonen efter detta?!
Då kände jag hans hand på min rygg, jag kan inte ligga här och bara skämmas. Jag är en vuxen kvinna for gods sake!
Jag reste mig upp och mitt hår var verkligen kaos, så jag försökte rätta till det.

- klart jag är arg på dig, du fick mig att tro att du sov och sen..

- pussade du min arm gulligt, förresten ska du få igen för det.

Utan att hinna tänka så böjer han sig fram och pussar min kind, kinderna blossar upp och hjärtat bultar hårt och sakta.
Och mitt pirr blev bara värre. Han pussade min kind, och sen bara log han mot mig.

Helt stum satt jag bara där och tog för mig av frukosten som Tom gav mig, han räckte mig en macka med gurka på och kaffe.

- du är väldigt tyst, har jag gjort dig ännu argare?

Jag skakade på huvudet utan att möta hans blick. Allt som hänt, det var liksom för mycket för mig på en morgon. Han gillar mig, det måste han ju göra. han trodde jag var arg, vilket jag på ett sätt var för han bara tog! Allt kom så plötsligt och jag kände mig så oerhört ful bara. Och tanken på att han faktiskt gillar mig är en smula overkligt, han skulle aldrig förstå.

- varför somnade du med flit, jag hade ångest över om jag skulle väcka dig eller låta dig sova kvar. Det är inte som att jag är van vid att sova bredvid en man.

Jag lät irriterad. Min blick kunde fortfarande inte möta Toms, jag kände mig bara så pinsam hela tiden och han var inte det.

- förlåt mig det var inte meningen att du skulle känna så, jag ville bara vara med dig. Jag kunde helt enkelt inte slita mig. Känn dig inte pinsam och utskämd med mig på nåt sätt, jag tycker inte att du är det. Du kanske tycker att du ser hemsk ut nu, för hela du säger det, men jag tycker inte det. Jag stannade här för att jag ville vara med dig, och det var själviskt av mig. Jag kan inte rå för att jag blivit så fäst vid dig.

Jag stod emot att le, men kunde inte hjälpa det. Mitt leende blev stort och jag tittade på Tom, han såg förvånad ut.
Jag klev upp från sängen och brydde mig inte alls om hur jag såg ut, jag ville bara krama om honom.