Fall in love with my brother

Kapitel 4

- En vecka senare.

Till Pau:

Litar på killarna till 100% nu, sjukt synd att jag var tvungen att flytta ända från Umeå och hit upp. Saknar dig!

Jag står innanför dörren till studion, Oscar hade gått dit tidigare imorse. När jag klev in i danssalen sjöng killarna för full hals, jag log mot dom men dom var fokouserade på att se sig själv dansa i spegeln. Jag lutade mig mot dörrkarmen precis som Oscar brukar göra, när dom avslutade låten applåderade jag och först då märkte dom mig. Killarna sprang mot mig som en dundrande flock med antiloper, jag fick världens megakram av dom. 

"Hej Josefineee!" sa killarna i kör.

"Hej boyss." svarade jag.

Oscar hade avslutat gruppkramen snabbt, jag gick fram till honom.

"Din jävla ipad väckte mig." sa jag och fnyste lätt.

Han bara skrattade åt mig, höjde handen och drog den genom mitt långa bruna hår. Jag log och resten av killarna kom fram till oss, då kom jag på det.

"Omar, Ogge, Felix." 

Dom kollade åt mig direkt, jag flinade.

"Ja?" svarade dom i kör.

Jag drog med allihopa och lämnade Oscar kvar i danssalen, han kollade konstigt på mig när jag stängde igen dörren bakom oss. Jag släppte taget om dom och satte mig på pallen som stog till vänster om dörren. Omar, Ogge & Felix kollade konstigt på mig. Tårarna brännde bakom ögonen, dom såg hur mina ögon vattnades.

"Jag är kär i Oscar." sa jag snabbt.

Alla kollade på mig, speciellt Omar.

"Vänta vad sa du nu?" frågade Felix.

"Hon sa att hon är kär i Oscar hörde du väl!" skrek Omar till.

Jag kollade upp på dom och Omar drog sin hand genom håret, innan han slängde upp dörren till danssalen och smällde igen den efter sig, Felix och Ogge tog ett steg närmare mig och satte sig på huk.

"Du vet att det är typ olagligt va?" sa Ogge.

Jag kunde inte låta bli att flina åt hans fula kommentar.

"Nähä?" svarade Felix med sarkasm i rösten.

Vi hörde hur Omar och Oscar började prata där inne, jag blev lite orolig om han har sagt något, eller vad dom pratar om överhuvudtaget. Felix strök sin hand på mitt lår och tryckte fram ett snabbt leende, hans smilegropar är så söta. Oscars tur att avbryta tysnaden genom att öppna dörren till danssalen, hans blick fastnade på Felix hand på MITT lår. Han gick fram till mig, tog tag i min hand och drog ut mig från studion. 

"Hejdå boys, ta ett snack med omar! samma tid här imorgon." sen stängde han igen dörren till studion. Tjejerna utanför skrek men vi bara sprang igenom folkmassan, våra ben stannade inte utan vi fortsatte springa några kvarter till. Efter ett tag var jag tvungen att ta luft så jag stannade upp precis utanför Biblioteket. Oscar stannade med, han kollade på mig.

"Har en sak att säga." sa han och pekade på en bänk bara någon meter här ifrån. Vi gick dit och satte oss ner, jag lutade mitt huvud mot hans axel.

Oscar P.O.V

Dags att berätta exakt allting Omar sa till mig där inne, jag tog av mig min mössa och drog handen genom håret. Omedvetet bet jag mig i underläppen, sen kollade jag på Josefine igen.

"Jag vet inte varför Omar är arg, han bara kom in där och var skit arg. Sen började han babbla om dig och att han gillar dig, men att han har ett problem."

Jag kollade på Josefine som såg ut att veta exakt vad problemet var, hon kollade rakt in i mina ögon. Sen log hon, jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Hon är ganska fin, men man kan inte vara kär i sitt syskon så är det bara. Jag satte på mig min blåa mössa igen, rättade till luggen lite innan jag reste mig upp. Josefine reste sig samtidigt som mig, hon tog tag om min arm och vi gick armkrok hela långa vägen hem. När vi kom hem var varken mamma eller pappa hemma, medans Josefine gick upp på sitt rum gick jag in till köket. Jag kollade bland lådorna, sen gick jag fram och öppnade skåpet brevid kylen. Jag rotade runt bland massa påsar tills jag hittade nudlarna, jag tog ut påsen och gick fram till spisen. Jag hörde Josefines lätta steg ner för trappan, just när mobilen ringde. Jag fiskade upp mobilen ur fickan, det var Omar. Varför ringer han nu? Jag lade fingret mot displayen och drog åt sidan för att svara.

"Hej omar!"

"Hejdu." has röst lät som han hade gråtit.

Josefine kom ut i köket och kollade undrande på mig där jag gick runt och pratade kärleksproblem med Omar, hon flinade innan hon vände på klacken och försvann ut i vardagsrummet.

"Omar, du måste typ övertyga dendär killen hon gillar om att hon är din." sa jag utan att vara medveten om att jag är killen som hon gillar. Omar skrattade till, varför det?

"Ganska lätt att övertyga han." sa Omar med ett leende på läpparn, det kände jag rakt igenom luren.

Oh, tror ni Omar kommer kunna övertyga Oscar om att han gillar Josefine? Morgondagens kapitel kommer det två nya människor med i bilden, ska också ha en liten lottning. Så håll er kvar, vota, kommentera och dela novelen.

xx Kajsa.