Fall in love with my brother

Kapitel 7

Jag sitter med killarna på McDonalds, dom äter förfullt medans jag sitter här med min läsk. Inga foooers här, ganska skönt faktiskt. Mina följare på Twitter har ökat, många foooers skriver till mig att dom uppskattar killarna osv. Jag är för de felsta foooers en "skickavidaredettatillkillarna" för att inte Felix, Omar, Oscar & Ogge hinner svara på allt. Mobilen plingar konstant nu för tiden, folk har till och med börjat ringa mig. 

"Jag måste ta bort mitt nummer från allting." suckar jag fram när telefonen plingar för sjunde gången på inte ens en minut. 

"Vi gör det nä..." säger Oscar men Omar avbryter.

"Jag kan hjälpa dig!" små skriker han. Jag nickar som ett tack och han tar upp sin telefon, displayen lyser upp och efter några tryck så finns mitt nummer inte på internet längre.

"Tack Omar." säger jag snabbt.

Killarna reser sig upp samtidigt och tar med skräpet bort till sorteringen, jag går efter. En efter en slänger dom allt skräp, vi går fram till dörren och jag trycker på en knapp så dörren flyger upp. Vi går ut och ställer oss utanför McDonalds. Killarna gör sina killkramar som varje gång, säger hejdå till varandra, Felix tar upp sina hörlurar och pluggar in dom i telefonen. Innan han sätter i dom i öronen vinkar han hejdå till mig och börjar gå därifrån. Inte långt efter det är både Omar & Ogge också borta, jag och Oscar bor ganska nära McDonalds så vi går hem tillsammans. 

"Omar ska åka hem till Göteborg i tre dagar." säger Oscar för att få igång ett samtalsämne.

"Åh, måste ringa och säga hejdå till honom sen." fast jag inte är kär i Omar så är han mina bästa vän, precis som alla andra i The fooo.

Oscar flinar, hans flin är så fint jag smälter inombords och vill bara kasta mig i hans famn. Men så funkar det inte, jag måste verkligen försöka släppa Oscar fast det är omöjligt. Han är perfekt.

När vi kliver in genom dörren är maten redan färdig, både jag och Oscar springer ut i köket och slänger oss på varsin stol.

"Hur hade ni det idag?" frågar "pappa" både mig och Oscar.

"Jättebra." säger jag och ler mot Oscar. Han gör bara en tumme upp, för han har fullt upp med att äta.

"Hur kan du vara hungrig, ni åt ju precis McDonalds?" frågar jag Oscar.

Han svarar inte på det, jag är vrålhungrig för jag åt inget på McDonalds!

Omars P.O.V

Imorgon ska jag hem till Göteborg i tre dagar, jag går fram till min gadrob och tar ut en liten väska. Jag behöver inte packa så mycket eftersom jag har nästan allt hemma, så jag letar bara upp en bok och lite annat småskit. Jag stänger igen väskan och slänger den på golvet, går fram till min säng och sätter mig på kanten. Jag kollar runt i rummet efter min mobil, jag ser den ingenstanns. 

"Jusdet, i soffan." mumlar jag för mig själv.

Jag reser mig ur sängen och öppnar dörren så jag kan gå ut ur mitt rum, i soffan sitter Ciego och Thilda som alltid. Jag går fram till dom och ser att min mobil ligger under Ciego, jag tar tag om Ciegos arm och drar ner han från soffan. Hans min när han landar på golvet såg ganska rolig ut, jag tar min mobil från soffan och försvinner in på mitt rum igen. 

Till Josefine: 

Ska till Göteborg imorgon ju, undrar om du kanske vill hänga med? 

Nervös trycker jag på skicka, svaret kommer nästan direkt.

Från Josefine: 

Oscar får hänga med då, kommer bli skit roligt! När går tåget?

Oscar, vafan! Det skulle ju vara jag och Josefine, skit också!

Till Josefine: 

10:00, så ses på stationen 09:40.

Jag slänger telefonen hårt i sängen, det stuttsar upp och slår i väggen. Jag orkar inte bry mig, fast Oscar är min bästa kompis så vill jag att Josefine ska bli min. Jag kanske kan få iväg Oscar...

Hur ska Omar göra för att få lite ensam tid med Josefine?

Nästa kapitel kommer antingen ikväll eller imorgon, Xx Kajsa.