Fall in love with my brother

Kapitel 12

Josefines P.O.V

En sax på hans skrivbord får bli bra, jag reser mig ur sängen och går fram till skrivbordet och tar ett fast grepp om den innan jag går tillbaka till sängen. Smärtan när saxen skär genom huden är obeskrivlig, jag skriker medans jag med ett fast gräpp drar saken hårt mot armen för andra gången. Oscar och Omar skriker utanför, blodet rinner längst min arm och droppar ner i sängen. Jag släpper saxen i sängen, smärtan är olidlig och jag skriker högre, efter många ryck i den låsta dörren lyckas dom på något vänster få upp den. 

"Vadfan håller du på med?" hör jag långt bak i huvudet.

Jag skakar på huvudet samtidigt som Omar snabbt drar ut något ur gadroben och knyter runt min arm, Oscar står i dörren och glor i chock. Omar tar sedan ett fast gräpp runt min arm och drar in mig på toletten, Oscars blick ramlar ner en bit och har glor på saxen och blodet i Omars säng. Mina tårar sprutar och armen värker så sjukt, jag vet inte vad Omar gör men han grejar som fan. 

"Lite hjälp?" skriker Omar till Oscar då han rycker till.

Oscar sätter sig på huk framför mig och knäpper med fingrarna i panik.

"Josefine, varför?"

"Jag vet inte." snyftar jag fram, jag känner hur blodet pulserar runt i armen och inte så mycket som kommer ut i den blodiga blåa tröjan som är knuten runt min arm hårt. 

- En timma efter.

Jag har fortfarande tröjan runt armen, medans jag bäddar om Omars säng efter bloddramat. Saxen ligger i soptunnan och man skulle kunna tro att det vart en mordplats här innan, tur att Wilnur inte är hemma. Oscar har packat ihop mina saker åt mig, medans Omar plockar undan efter lunchen. Vi ska gå till stationen om bara några minuter, jag reser mig upp och går ut ur Omars rum. Oscar står inne i köket med Omar nu och allas väskor ligger i hallen.

"Grabbs, jag är ledsen att jag förstörde allting." 

Dom bara skakar på huvudet, båda hatar antagligen mig just nu. Vi går ut i hallen alla tre för att klä på oss, jag sätter ner fötterna i mina flippflopps som alla andra dagar. Efter det slänger jag upp väskorna på axeln som Oscar och Omar också gör. Jag lägger handen på handtaget och slänger upp dörren, fågelkvitter och sommarvärmen kommer på mig direkt. Omar går ut ur dörren sist så det blir han som stänger igen den efter oss, Oscar och Omar går en bit bakom mig och pratar. När vi kommer fram till stationen ska tåget precis stänga sina dörrar, mina steg ökar innan jag springer och hoppar in på tåget. Omar och Oscar kommer i full fart bakom mig, när dom hoppat på stängs dörrarna och alla andas ut. Jag sätter mig i ett säte och dom sätter sig mitt emot mig, resan hem går snabbt som tur är. Oscar och Omar säger hejdå till varandra och jag går före hemåt, Ogge bor inte så långt bort. Hela vägen hem är vi tysta, innan Oscar ska gå in på grusgången öppnar jag munnen.

"Jag sover hos Ogge."

Han tänker svara det ser jag, men jag ökar stegen och fortsätter på den stora vägen hem till Ogge. När jag sprungit med de tunga väskorna i runt 5 minuter, står jag utanför Ogges hus. Jag droppar väskorna utanför huset och knackar på, Ogge öppnar dörren.

"Hej."

"Hejhej." säger jag samtidigt som jag lyfter väskorna igen och släpar dom in i hallen. Han tar ett fast gräpp om båda väskrona och bär in dom på sitt rum, jag följer efter. När han droppat väskorna på sin säng sätter vi oss på golvet, han kollar undrande på tröjan på min arm som han just upptäckt.

"Varför har du en tröja på armen?" flinar han.

"Cuttade mig själv med en sax."

Han kollar på mig med öppnen mun, innan han drar av tröjan och kollar på märkerna längst armen. Då släpper jag tårarna och dom rinner längst kinderna snabbt, när Ogge ser att jag gråter lägger han sin varma hand på min kind och stryker bort mina tårar med tummen. Jag ler okontrolerat fast tårarna rinner.

"Berätta allt." säger han och kan inte slita blicken från mina sår längst armen.

Jag börjar berätta om hela helgen, alla tre dagar. Allt om kyssen med Oscar, att jag låg på Omars arm osv. Ibland får jag ta luft för att tårarna och pratandet tar andan ifrån mig, jag släpper ut den sista meningen och Ogge kollar på mig förstående.

"Du borde skaffa pojkvän, som Omar för att släppa Oscar ett tag."

"Dom pratar inte med mig."

"Jag ringer Omar imorgon." säger Ogge och ger mig ett leende som gör mig glad.

TACK! 550+ reads nu! fortsätt läsa, dela o vota! (Slarvigt kapitel igen, sorry hoppas ni gillar det ändå) Xx Kajsa.