Kidnappad av en vampyr

#2

Huvudvärken och ojämnheten i underlaget är det som väcker mig. Svimmade jag? Vänta lite, det är för mörkt härinne. Och vart är jag!!!!??

Paniken kryper fram fort och jag kastar huvet sida till sida för att hitta en utväg, men det brummande ljudet stör mig.

Wtf??!!! Jag är i en bil! I bakluckan på en bil.

"Hjääääälllppp!!!!! Hjääällllppp!!!!! Ropa jag så högt att det gör ont i halsen.

Det svider till vid tinningen och handen far upp mot det ömma bulan som bildats av slaget från killen i korridoren.

Nu måste du tänka smart Rebecka och inte vara som dem patetiska tjejerna i alla filmerna som alltid blir dödade eller räddade.

Men jag har inte tid att vänta på min räddare (Damon) som antagligen zwochar igenom hella Texas och letar efter mig.

"Damon, jag måste ringa Damon såklart!" Viskade jag tyst för mig själv och började famla med händerna efter mobilen som jag gömt i mina boots.

Att nå ner till fötterna i det trånga utrymmet va krångligt som det var och underlättade inte med att min mystiska kidnappare körde som en f#ckin idiot.

Äntligen så fattade händerna tag i mobilens hårda skal och jag såg direkt 40 missade samtal från Damon från igår!

Shit har jag vart borta i en hel dag?!!

Jag slog in hans nummer och han svarade efter första signalen.

"Rebecka!!!? Shit vart är du?" Han lät både arg och orolig på samma gång.

"Damon, jag är i en bil, eller inte i en bil eller jo man kan nog säga att jag är I bilen...." Jag tystnade då paniken fick mig att babbla som ett fån vilket inte hjälpte.

"Vart exakt är du, är du skadad?" Sa han samlat och jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte men den här gången så berättade jag allt från början.

"Damon jag vet inte vart jag är och jag vet inte vad han kommer att göra mot mig och jag vill hem!" Snyftade jag och brydde mig inte om att jag lät rädd och ynklig för det va precis det jag va.

"Rebecka, jag ska hitta dig, jag lovar, men innan jag kan göra det så måste du hjälpa mig lite.. Okej?" Jag snörvlade till men viskade ett litet "okej" tillslut.

"DAMOND POV"

"Okej" hördes det i luren och jag började direkt ge instruktioner.

"Jag vill att du ska titta dig runt och berätta vad du ser, okej?"

"Ehh... Jag ser en skiftnyckel, papper, en burk och..........OMG!" Pep hon och jag stannade upp mitt i steget och spärrade upp ögonen.

"REBECKA! Vad ser du?" Halvt skrek jag oroligt medan jag lyssnade på hennes andhämtning som va snabb och oregelbunden.

" Damon, han är en vampyr" hörde jag tillslut och jag drog handen genom håret.

"O shit, vad ser du?"

Svaret kom omedelbart.

"Blod. Massa blod....."