Kidnappad av en vampyr

#4

Tack till alla läsare!

Trodde inte riktigt att folk skulle gilla denna berättelse så mycket men som jag sa, tack så mycket.

Här är nästa kapitel iallafall!

----------------//////--------------/////---

"Gale? Du heter Gale?" Sa jag skeptiskt och tittade på han där han stod ett x antal meter ifrån mig men ändå verkade vara för nära.

Han nickade och satte händerna i jeansens fickor.

Nu va första gången som jag riktigt fick chans att se hur han såg ut. Han var blond, muskulös, lång och med bruna ovanligt varma ögon som gjorde att han såg pojkaktig ut.

Han hade fylliga läppar och en ledig vit T-shirt och blåa shorts. Han va i helhet... Snygg, ja han va faktiskt snygg i mina ögon.

Jag kom på mig själv med att stirra och vände genast bort huvet och kände rodnaden sprida sig på kinderna. Fantastiskt Rebecka du har precis rodnat framför en vampyr som för bara nån timme sen bet dig i armen, det är ju bara unde....

"Vad gör jag här?" Frågade jag och tittade rakt på Gale som såg ut ungefär som en staty, uttryckslös och orörlig med allt förutom läpparna.

"Det vet jag tyvärr inte själv men om några dagar så får jag reda på det, tills dess.... Så måste du stanna här" avslutade han och gick fram med en bricka till mig.

Jag flyttade mig snabbt bort från han men hejdades av den irriterade fotbojan som fick mig att ramla ner på marken med huvudet först.

Men innan jag hunnit träffat marken så fångades jag av samma armar som släpade mig hit mot min vilja.

Jag tittade förvånat upp och möttes av dem där otroligt varma ögonen som va så lugna och samtidigt så hemlighetsfulla.

"Rör mig inte" utbrast jag men fick hjälp att sätta mig upp igen.

"Om jag måste stanna här så kan du väll åtminstone klippa av den här helvetes saken" muttrade jag och gjorde en dramatisk gest mot min fångade fot.

Han slängde ett öga på den och verkade fundera ett ögonblick innan han vände ansiktet tillbaka mot mig.

"Tyvärr, den får sitta kvar där tills jag litar tillräckligt mycket på dig för att inte göra något dumt"

Jag kollade misstroget på han och suckade när han började gå ut.

"Men om jag behöver gå på toa då?!" Ropade jag efter han och stannade till och vände sig om.

Han nickade mot en koklocka som hängde på väggen och jag suckade högt.

"Du måste föresten åka och handla"

"Jag har astma så jag kommer att få svårt att andas om cirka 4 timmar, så du måste åka och shoppa"

Gale stod fortfarande kvar i dörren och verkade förvånad över mina ord men samlade sig snabbt och försvann ut genom dörren och några sekunder senare så va han tillbaka med ett block och en penna.

"Skriv" sa han och gav mig båda sakerna och gick o satte sig i fåtöljen en bit bort.

Jag började skriva fort och försökte komma på allt jag skulle tänkas behöva för att klara mig på den obestämda tiden jag skulle tillbringa här.

1. Vegetarisk mat

2. Tvål

3. Kläder

4. Choklad

5. Inhalator (astma medicin)

Jag kom bara på 5 saker som jag skulle tänkas FÅ då jag antog att kontakt med andra var uteslutet.

Jag sträckte fram listan och han tog den direkt och studerade innehållet och rynkade ögonbrynen. Jag bet mig i läppen och undrade vad som kunde vara fel med listan.

Han lyfte tillslut huvudet och tittade på mig och sa bara ett ord.

"Choklad?"

Jag blev så lättad och samtidigt så irriterad över denna korkade fråga.

"Ja? Asså det dämpar min astma lite?!"

Han brast ut i skratt som inte kunde hålla bort ett leende.

När han skrattade så verkade han inte så ond iallafall...

"Okej, visst men vad ska du nya kläder för? Undrade han och jag svepte med blicken på min klänning som va både sönder och smutsig.

" jag fattar, jag är tillbaka snart" mumlade han och lämnade rummet.