Kidnappad av en vampyr

#7

"REBECKAS POV"

Bilen bromsade tvärt in och jag flög framåt.

Motorstopp?

Seriöst! Den här killen behövde lära sig köra bil.

Jag blev med ens medveten om att det var mörkt ute och tittade mig förvånat omkring.

Är det morgon eller natt nu?

Bekymrad och på ett sätt orolig sökte jag med blicken efter en digital klocka på bilradion men där fanns ingenting.

Besviket så sneglade jag på Gale som fokuserat hade rakt fram på bilvägen.

Kunde jag fråga honom?

Nej såklart jag inte kunde, inte efter mitt deep talk om mitt liv.

Jag kollade ut genom fönstret istället och försökte att urskilja former bland träden.

Jag va precis påväg att slumra till när bilen ännu en gång tvärnitade av motorstoppet och jag kunde inte hålla mig längre.

"Kan du lära dig att köra eller ska jag ta över!?" Snäste jag fientligt och blev med ens medveten om mina hurmörsvängningar.

Fantastiskt!

Han vred snabbt huvudet bakåt och kollade på mig.

"Vi har slut på bensin... Vi måste gå resten av vägen" muttrade han surt och mina ögon blev stora som tefat.

Han sprang runt bilen till min dörr och öppnade.

Jag himlade med ögonen åt den överdrivna gesten men klev ut ändå.

Just när jag skulle ta ett steg så verkade mina ben ge vika och marken kom närmare ansiktet.

I siste sekund så fångade han mig och drog upp mig på benen igen.

Han såg orolig ut och jag blev rädd för att jag blödde någonstans.

"Perfekt! Du drogade mig och nu har jag fått biverkningen att jag inte kan gå, nöjd nu geniet?"

Han rynkade ögonbrynen och verkade fundera.

Han sträckte fram armarna och böjde sig mot mig.

"Vad gör du?!" Utbrast jag och ryggade tillbaka till bilen.

Han suckade och kollade på mig trött. "Jag måste bära dig, vi har inte all tid i världen förstår du nog"

Jag stirrade förvånat på honom och kände ilskan bubbla upp.

"Du rör mig inte" sa jag långsamt med betoning på varje ord.

Han himlade med ögonen och ignorerade mina försök att kravla mig ut ur hans famn.

"Släpp ner mig!" Tjöt jag och sparkade som ett litet barn.

Han tryckte mig bara hårdare emot sig och flinade roat åt mina patetiska försök.

Jag slutade efter en stund av utmattning och uppgivenhet.

Det va en kylig kväll/ morgon eller vad det nu va för något så jag tryckte mig motvilligt mot hand hårda bröstkorg för att hålla värmen.

"Varför?" Frågade jag och tittade upp efter en lång tystnad.

"Vad menar du?"

"Jo , varför va du tvungen att ta just mig? Förklarade jag och kände mig utsatt.

Han såg osäker och rädd ut när han kollade ner på mig.

Han fortsatte kolla på mig med samma utryck i några sekunder medan han gick.

"Jag vet inte" suckade han tillslut och vände bort blicken från mig.

Jag blev förvirrad och tänkte igenom det ett tag men kom inte fram till någon lösning så jag stämde en annan fråga istället.

"Kan inte du berätta något om dig själv?

Han kollade förvånat ner på mig.

"Vad skulle det göra för nytta?"

Jag kollade bara irriterat på honom och och väntade.

Det funkade.

Han skrattade till och började berätta lite lätt om sin barndom.

Han hade bott i Australien som liten med sin mor.

Hans far hade övergivit familjen när han var liten så han hade vart ensam ganska mycket och därför lärt sig jaga.

När han va 18 år så hade han mött en främling i skogen och när han vaknade nästa dag så kunde han inte sluta tänka på blod.

Han hann inte berätta mer innan en mörk varelse uppenbarade sig tio meter framför oss.

Jag kurrade rädd ihop mig mot Gale och försökte göra mig så liten som möjligt.

"Är det flickan?" Undrade mannen framför oss.

Gale verkade rädd han med och nickade bara till svar.

Främlingen kom närmare och jag kunde urskilja hans ansikte.

Han böjde sig ner så han kom ner till min höjd och verkade inspektera mig.

Gale va lika orörlig som en klippa och andades knappt.

"Mitt namn är Enzo, du och jag har en del att prata om"

_________\\\\________\\\_____

564 läsare! Jag är så överlycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen, tack så sjukt mycket! Det har gått så jäkla fort att jag inte riktigt hunnit samla mig!Hoppas att ni fortsätter att läsa och gilla denna berättelse lika mycket som nu!

Sneakers peak! I nästa kapitel så kommer en ny tjej karaktär in i scenen!

Puss på er alla!!!