Kidnappad av en vampyr

#9

Vi hade kommit fram till ett hus och jag hade blivit tilldelad ett rum utan fönster.

Där hade jag vandrat fram och tillbaka i över 3 timmar och försökt lista ut vad allt detta innebar.

Efter vi klivit ur bilen så hade jag inte fått någon mer chans att prata med Ida då två stora "vakter" delade på oss.

Ida va den enda jag litade på skulle berätta alla svar på mina frågor. Hon verkade ärlig, varmhjärtad och jag gillade henne redan.

Rummet jag fått hade som tur va en dusch, en toalett och framför allt en GARDEROB fullt med kläder.

När jag tog en närmaste titt så märkte jag att klädernas storlek va perfekt... För perfekt.

"Dem har väntat på mig" viskade jag för mig själv och släppte kjolen jag höll i.

Dem flesta kläderna va väldigt tjejiga ( klänningar, kjolar och söta blusar) men jag lyckades hitta ett par jeans och en tunn långärmad spets tröja som jag tog på mig.

Jag såg mig själv i spegeln och undrade vad jag va.

Vem är jag?

Jag såg mitt ansikte och mina ögon men jag såg inget speciellt med dem.

Va det meningen att jag skulle göra något storslaget här?

"Jag måste göra något!" Tänkte jag och gick in till badrummet.

Där fyllde jag en skål med vatten och satte den på golvet 3 meter från där jag satt.

Jag koncentrerade mig på vattnet.

Jag hade en sån känsla att det va rätt men ingenting hände.

Där satt jag så länge att jag tappade bort tiden och bara stirrade.

Det värkte i huvudet men vattenytan låg stilla.

Jag trodde att jag skulle explodera av ansträngning och ilska.

"Kom igen, gör något!" Skrek jag tillslut och sparkade ut vattnet på golvet.

Hur kunde något som kändes så rätt bli fel? Eller inte bli något alls rättare sagt.

Jag suckade högt och kände något blött landa på min hand.

Jag kollade ner och såg en röd blodfläck.

Handen flög upp mot näsan och jag kände den varma blöta vätskan som droppade ner.

Jag suckade och ställde mig upp för att hämta papper.

Precis då knackade det på badrumsdörren och en mörk manlig röst hördes.

"Fröken Rebecka, jag ska eskortera er till middagen"

Han lät artig men bestämd, fast jag hade ingen lust att lämna badrummet eller gå på middag så jag satte på duschen för att stänga ute allt ljud.

En knackning.

En till.

Ännu en.

Sedan försvann ljudet och jag antog att han givit upp och gått iväg.

Trots det så stannade jag i badrummet ytligare 20 min innan jag vågade mig ut.

Jag kikade mig snabbt omkring innan jag sprang bort till sängen, ryckte åt mig täcke och kudde och kilade tillbaka till badrummet där jag låste dörren.

Jag började bedda på golvet vilket skulle vara hemskt för min rygg efter en ofrivillig power-nap i baksätet.

Hela natten låg jag och vred mig fram och tillbaka utan att lyckas känns mig bekväm. Jag märkte inte att timmarna sken iväg innan samma röst som skrämt mig tidigare bankade på dörren igen.

"Rebecka, frukosten är serverad och om du inte kommer ut så slår jag in dörren"

Jag reste mig snabbt upp och satte en hand på dörrhandtaget.

Jag drog ett djupt andetag innan jag tryckte ner handen.

__________///_______________

Sorry för ett kort kapitel men nästa ska bli längre, jag lovar!

Vill ni prata med mig så finns jag på kik

emmastrandellll

Hörs senare!