Ta Min Hand [Jaxton - HP FF - Del 1]

Kapitel 13

Första delen av veckan hade passerat utan någon vidare incident. Men när första torsdagen av mars kom var skolan lugnare än vid vanliga fall.
"Hmm... Känns nästan konstigt att äta utan Arabella och de andra." sade Carson något besviket. Senaste tiden hade han fått många chanser att tala med några av skolans högt klassade tjejer i deras egna ålder. Enbart tack vare att de följde efter Arabella. Men just den torsdagen hade årskurs 3 en resa till Hogsmeade. Årskurs 4 och 5 skulle åka på fredagen.
"Jag håller faktiskt med. Det är ovanligt lugnt och skönt." konstaterade Jolanta med ett flin. Som tack fick hon en näve müsli i ansiktet av Carson.
"Håll truten Jola... Bara för att det inte är några nya killar behöver du inte ta ut det över oss." Jaxton höll på att sätta i halsen när Carson yttrade sin mening. Han var en av få som visste att jolanta föredrog tjejer. Att hon hade haft sina ögon på en tjej från Ravenclaw det senaste året.

Hogsmeade myllrade utav liv och rörelse när Hogwarts eleverna anlände. Alla delade upp sig och gick till olika delar av byn. Hilda hade hållit sig i bakgrunden, längst bak. Så långt bort från Arabella som hon bara kunde. Att åka på utflykter var inte något hon särskilt tyckte om. Men, hon hade fått slut på lite saker så hon skulle åtminstone fylla på lagret med block, papper och kanske, om hon hittade något hon verkligen ville ha, skulle hon köpa något speciellt från Scrivenshafts. Men innan hon kunde tänka på det skulle hon se vart alla andra tog vägen så hon inte skulle stöta på någon hon inte ville.

Hon hade lyckats ta sig till Scrivenshafts, när hon öppnade upp dörren plingade det till. Hon steg in från kylan och dörren slog igen bakom henne. Hon lindades in i värme, en stark doft av pergament och en härlig tystnad.
"God dag," sade affärsägaren, "säg till om jag kan hjälpa till." Hilda nickade mot mannen innan hon gick mot de bakre delarna utav affären där de billigare godsen fanns. Hon greppade tre linjerade block med ett omslag av mörk lila. Sedan tog hon fyra vanliga blyertspennor och ett nytt sudd.

Hon hade traskat runt inne i affären ett tag när hennes ögon landade på något som verkligen fångade hennes uppmärksamhet. I en låda nämnd Blandade Gods fanns en liten lila ask. Hon tog upp den, ovanpå locket stod det Vilträ Kremt Te med silvriga bokstäver. Hon lyfte locket och där i låg fem påsar med te. Det doftade ljuvligt. Hon bestämde sig för att ta det. Med en känsla av nöjdhet gick hon fram till kassabänken och placerade föremålen hon valt därpå.
"Emh, ja, emh..." Mannen verkade besvärad när han såg på den lilla asken.
"Är, ni säker på att ni ska införskaffa denna ask?" Hilda tittade oförstående på honom men nickade,
"Ja, absolut." Mannen nickade fundersamt men skakade samtidigt på huvudet i en enda salig röra av rörelser. Men han slog ihop allt och placerade det i en liten papperspåse.
"Sex galleoner och 2 siklar," Hilda räckte honom pengarna, "tack så mycket."
"Tack,  ha en bra dag." Hon lämnade butiken och kände sig lite upprymd över det fina fyndet hon hade funnit.

"Nämen, titta, är det inte en liten emo unge som är ute och går." Rösten ilade sig genom Hildas kropp, lämnade kalla kårar efter sig över hela hennes rygg.
"Lilla Hilda Hilly." Hilda tittade upp medan hon fysiskt krympte ihop så gott hon kunde.
"Låt mig vara..."
"Pfft. Kom här." Arabella hade nickat mot en liten gränd till höger om Hilda. Hilda följde efter i Arabellas fotspår. Hon bad med hela sin kropp att Arabella inte skulle göra något. Inte förens de kommit ett par meter in och var skymda från omvärlden vände sig Arabella mot henne. Hela hon hade förändrats med knäppet av ett par fingrar.

Arabella bland människor var glädje och värme personifierad. Men, i skydd av mörkret och ensamheten kom hennes sanna jag fram. Hon var en frostig, beräknande och hänsynslös människa. Hilda visste detta, därför var hon så rädd för Arabella. För hon visste att Arabella inte skulle tveka en sekund på att spela offret till sin egna lögn.
"Varför gick du emot det jag sa? Du skulle absolut inte prata med Jaxton, sa vi inte det?" Hilda nickade medan hennes axlar skakade.
"Jag, har ju hållit mig undan, har inte pratat med honom, har inte-"
"HA! Lögnare." bet Arabella ut, jag kom ju på er, minns du inte, vid växthuset."
"Men-" Hilda svalde en stor klump utav nervositet, "men, det var han som tog tag i mig, jag sa att han skulle släppa, jag sa det. Men han släppte mig ju inte." mumlade hon ut.