Ta Min Hand [Jaxton - HP FF - Del 1]

Kapitel 8

Klockan var kvart över sex på morgonen, Jaxtons telefon vibrerade på sängbordet. Han sträckte ut sin hand och greppade tag om den. Det var ett meddelande från Arabella där hon frågade om han var redo för en ny termin på Hogwarts varpå han svarade att han skulle vara redo om en timme när han hade sovit klart. Jaxton var enbart halvt vaken och reflekterade inte över vem som skrev eller vad de skrev. Han visste bara att han ville sova då hans senaste två nätter plus den nuvarande hade varit hemsökta av mardrömmar. Så han lade ner telefonen igen och somnade om innan nästa vibration skorrade luften.

"Jaxton." en varm hand strök hans kind ackompanjerad av hans mors mjuka stämma.
"Mmh..." hummade han lågt, så det vibrerade i bröstkorgen på honom.
"Min fina pojk, det är dags att vakna nu. Frukosten är klar." Jaxton öppnade sitt ena öga. Sedan tonåren slog till hade han blivit slö om mornarna, tidigare hade han alltid varit morgonpigg. Ofta uppe innan alla andra.
"Kommer..." mumlade han och sträckte på sig medan hans mor lämnade rummet med dörren öppen. Det hade varit ett misstag. Nästa sekund hade Angela bokstavligen kastat sig ovanpå honom med en tung duns.
"Offh, Angela!" Hon fnittrade glatt och Jaxton kunde inte hjälpa det. Han greppade tag om sin syster och kittlande henne vettlös tills hon kiknade av skratt och skrek att hon skulle kissa i hans säng om han inte slutade, då släppte han taget. Men istället för att springa iväg gav hon honom en kram.

De hade alla tillsammans ätit frukost ihop innan hans far begett sig till Hogwarts och Jaxton hade hoppat in i duschen. Han mindes med ens då det varma vattnet träffade honom att han hade skrivit med någon på morgonen, men han kunde inte minnas vem eller vad de hade skrivit om. Jaxton kände plötsligt att han var tvungen att skynda sig med duschen för att kolla telefonen som vilade på bordet vid hans säng. Något han aldrig tidigare upplevt. Något som var alldeles nytt för honom.

Då han greppade telefonen satte han sig på sängkanten. Klockan var nio och han visste att hans mor när som helst skulle kalla ner honom för att det var dags att åka till London och Kings Cross. Men mycket riktigt, på hans skärm stod att han hade ett oläst meddelande från Arabella. Han klickade upp det, det stod att hon bara undrade om han var lika glad som hon var och att hon ville de skulle mötas upp någon gång, kanske plugga tillsammans i biblioteket. Det hela avslutades med ett stort O. Det stora O:et förvirrade Jaxton något, vad det betydde visste han inte. Men han visste en som visste. Han skulle fråga Jolanta när han såg henne.

Men för tillfället så skickade han ett meddelande tillbaka där han tackade ja till erbjudandet och höll med om att han var glad att åka tillbaka till Hogwarts. Mest var det Arabella som gjorde honom glad över att åka tillbaka, och delvis hans vänner.
"Jaxton! Dags att åka!" hojtade hans mor från hallen och telefonen placerades i fickan uav hans skinny jeans av stentvättat svart jeanstyg.
"Ah, där är du ju!" Jaxton hade flämtande dragit upp dörren till kupén där de andra satt. Angela hade inte velat släppa sitt grepp om honom, en minut till elva hade hans mor bänt loss Jaxton från en gråtande Angela. Han hade lovat henne att skriva till henne från Hogwarts då han sprang mot tåget. Det var på håret att han hade hunnit in. Men nu stod han halvt inne i kupén och möttes av glada ansikten som hälsade med välkända röster. Jolanta, Timothy, Carson, Justus och en ny medlem i gänget som tidigare mest umgåtts med Jolanta. Mave Helm, en lång tjej, cirka 170-175 cm med ett runt ansikte inramat utav naturligt rött hår. Hennes näsa täckt utav små fräknar och hennes kropp var något mellan smal och kurvig.

Jaxton tog plats vid fönstret bredvid Jolanta, mittemot Timothy.
"Så, hur var julen för er alla?" frågade Carson, men Jaxton ville helst utav allt bara släppa julen fram tills det var dags att fira den nästa gång. Det hade varit för mycket blandade känslor över julen för att han skulle kunna fullt njuta av att tala om dess efterlevnad. Men de andra talade animerat om den goda maten, de stora släkterna som kom, alla paketen och allt annat de gjort däri mellan. Jaxton försökte hålla sig utanför samtalet så gott det gick.