Ta Min Hand [Jaxton - HP FF - Del 1]

Kapitel 7

Veckan hade varit underlig, föregående fredag hade han mött Arabella Wikkerson. En gladmyntad, positiv och vacker tjej från Ravenclaw som han tidigare hade mött en gång som barn. Något inom honom kändes annorlunda och Jaxson hade många gånger funnit sig själv söka efter henne i stora Salen, i korridorer, ja vart han än gick. Han ville träffa henne igen. Men han tog avstånd från att söka upp henne, han ville inte läsa in för mycket i det som hade sagts under deras möte i biblioteket. Men hon fanns i hans tankar hela tiden. Tillsammans med en annan tjej, också från Ravenclaw. Hilda Hilly.

De två var så olika. Rena motsatserna till varandra. Hilda med sitt raka svarta hår, korta och taniga kropp. Hennes mörka ögon och tunga hjärta. De söta men halvhjärtade leenden hon gav. Hon var mörk men med ett ljus inom sig. Arabella å andra sidan var positivitet ut i fingerspetsarna. Hon var medellång med kurvig kropp. Hennes hår blont och lockigt parat med pigga glada ögon. Mjuka små leenden gav hon ut och den positiva auran hon bar och den positiva energin man kunde känna från henne då man var nära var motsatsen till Hilda. Men, inte så att Hilda spred en mörk energi eller en ond energi, det var bara, ingen energi alls där.

Men trots att Jaxton hade spenderat många dagar med att jämföra de båda, Hilda och Arabella, i sitt huvud, med att försöka dra likheter och se kontraster mellan dem så fanns det en sak som stod alldeles klart. Arabella fick honom att känna sig alldeles konstig, varm och flytande. Medan Hilda fick honom att känna sig stark, behövd och.. Ja, det var något mer där som han inte kunde sätta fingret på. Men det var något viktigt. Så mycket var han säker på. Men vad allt detta betydde förvirrade honom bara mer och mer desto mer han tänkte på det.

Han hade sett glimtar utav Hilda här och där, men efter det som hade hänt i växthuset hade hon hållit sig undan. Så fort hon såg honom gick hon åt andra hållet. Han såg henne sällan i Stora Salen för frukost, lunch eller middag heller. Det grodde en oro i gropen utav hans mage över det hela. Arabella, som han måste sett några gånger innan hon presenterade sig men utan att han då reflekterade över det, såg han mer utav. Men hon hade alltid bråttom någonstans eller så var hon omringad uav andra vilket ledde till att han aldrig aktivt sökte hennes uppmärksamhet även om hans blick sökte henne.

Torsdagen den 15:de december fick han äntligen ett svar från sin mor angående brevet han hade skickat. Han hade suttit i Stora Salen tillsammans med Carson,Justus, Jolanta och Timothy när ugglor började flyga kors och tvärs genom utrymmet. Jaxton hade fångat brevet när deras familjeuggla flög förbi.
"Åh,kan det vara kärleksbrev?" frågade Carson med vickande ögonbryn,
"Äsch, såg du inte att det var deras familjeuggla?" frustade Jolanta irriterat åt Carson. Jaxton kunde inte hjälpa att märka att Jolanta senaste tiden varit frustrerad ofta och nästan lite sur emellanåt. Men just i den stunden orkade han inte ta tag i ämnet. Han rätade på sig och öppnade kuvertet, tog ur brevet och höll det så enbart han kunde se dess text.

Jaxton, min fina son,
tack för ditt brev. Det värmer en moders hjärta
att du frågar mig om sådana saker.
För att svara på dina frågor, jag tycker inte
att du ska försökte trycka ut information från
den här personen. Hon eller han verkar vara i
mycket smärta som det är. Att försöka tvinga
fram något gör det hela mycket värre. Men,
jag tycker verkligen du ska försöka visa att du
finns där för personen. Att det finns någon som
verkligen bryr sig. Kanske, men abra kanske,
öppnar personen upp sig och pratar med dig.
Om inte så kanske hon eller han åtminstone
inte känner sig ensam och övergiven. Förstår
att där finns någon som bryr sig. Men Jaxton,
jag blir orolig för dig... Jag önskar alla gott
men inte på bekostnad av min sons egna
välmående, du måste tänka på dig själv med.
Det smärtar mig att säga något sådant. Men
om du inte tar hand om dig själv kan du inte
ta hand om någon annan mitt hjärta.
Jag hoppas detta svarade på din fråga. Skriv
hur ofta du vill, jag ska försöka mitt bästa
att hjälpa till.
Angela hälsar att du är en prutt som
inte kommer och hälsar på.