Ta Min Hand [Jaxton - HP FF - Del 1]

Kapitel 5

Det kändes som om hans käke skulle gå av då han gäspade så stort att den knäppte till.
"Fy... Att gå upp halv sju på en söndag... Borde vara lag mot det." Han hasade sig till badrummet där han borstade tänderna, tvättade ansiktet och fixade till håret något då det var alldeles rufsigt efter natten. Han drog på sig samma kläder som dagen innan men drog kappan över och inte förens klockan var tio i sju spatserade han ner mot växthusen där han skulle hjälpa professor Longbottom att skura krukor till klockan elva.
"Bra start på dagen..." muttrade han för sig själv och hans steg ekade genom de tomma korridorerna.

Jaxton stannade upp en stund vid porten ut. Hans tankar hade kastat en skruvboll och fångat hans uppmärksamhet framgångsrikt. Tanken om Hilda, att hon vilken tid som helst på dygnet kunde skada sig själv med vilje. Att hon medvetet kunde skära upp sin egna kropp och försätta sig själv i plåga. Men det var inte den tanken som hade fångat hans uppmärksamhet på ett sådant lyckat sätt. Nej, det var tanken om hans mor. Jaxton kunde minnas att hon hade talat någon gång för några år sedan om att alla människor kämpade med sina egna demoner och att man inte skulle döma dem för hur de tog upp den kampen. Men, vad skulle hans mor säga om Hildas stridsplan? Han gjorde en mental anteckning om att skriva ett brev till henne och fråga. Det fanns ju ingen chans att hon kunde veta att det var just Hilda han talade om.

Den kalla november vinden hög i honom då han vandrade över det torra gräset till växthusen. Han kunde höra klassisk musik spelas på låg nivå när han gick förbi det lilla växthuset där elever inte fick vara, där professor Longbottom odlade växter för annat bruk än att undervisa. Jaxton hade alltid varit nyfiken på vad som växte där inne, men han behöll fattningen och fortsatte gå. När han anlände till växthus tre hördes ljudet från krukor som staplades.

Han öppnade dörren som gnisslade något.
"Mr Snape, där är ni ju. Precis i tid." Jaxton hade stannat upp mitt i dörröppningen. Framför honom stod professor Longbottom i full vintermundering, komplett med fluffig mössa och allt, och bredvid satt Hilda hukad med en svamp i handen över en hink med ångande vatten. Vad gjorde Hilda där? Varför visste han inte innan att Hilda skulle vara där? Vad pågick egentligen?
"Stå inte där, kom igen, kom in. Miss Hilly här har redan börjat skura." Jaxton nickade något förstrött och stängde dörren bakom sig.

Hans ansikte var fixerat i sitt vanliga dystra, något mystiska, uttryck. Men hans hjärna hade redan börjat arbeta med att försöka lösa pusslet.
"Du kan ta på dig de där handskarna, de är vattentäta. Sedan kan du börja med den här stapeln av krukor. De ska var alldeles rena och sedan ska de desinfekteras med detta." Professorn höll upp en grön spray flaska innan han placerade den på arbetsbänken. Hans röst var samma muntra, gnissliga formation av ljud. Jaxton kunde stryka professor Longbottom från att ligga bakom att både han och Hilda var där samtidigt. Men samtidigt kunde han inte stryka möjligheten att professor Longbottom kände till Hildas plåga.

"Jag ska hämta fler krukor." sade han och försvann ut ur växthuset från en sidodörr. Jaxton gick fram med sega kliv och drog på sig handskarna innan han greppade en svamp och tog en egen hink med ångande vatten. Han lyfte upp den på arbetsbänken med en mindre insats av styrka och började skura en utav de många krukorna.

Han sneglade mot Hilda flertalet gånger, hon satt hukad på golvet och skrubbade frenetiskt en svart kruka med någon vit substans som inte riktigt ville tvättas bort. Hon verkade väldigt bestämd angående det hela att döma från hennes hårda skrubbande. Fläcken skulle definitivt bort. Jaxton funderade på varför hon inte lyfte upp hinken och krukan på arbetsbänken så att hon slapp sitta hukad på det där sättet vilket inte kunde vara bra för hennes rygg och nacke. Hon skulle bli stel och få ont. Det hela var ohållbart, om de skulle ta itu med alla de krukor som stod staplade bakom henne.