○Jayden○
Jag sitter vid köksbordet framför mamma och pappa med Jake bredvid mig. Vår familj. Vad ska jag säga? Inte ens andra tror på att vi är en familj. Jag vill inte ens försöka räkna till hur många gånger jag fått frågan om mamma ens är min mamma, eller Jake till hur många gånger han fått frågan om pappa är hans pappa. Ja. Svaren är ja. Ibland vill jag bara säga nej för att jag inte orkar diskussionen om hur vi kan vara så olika. Både till utseende och beteende.
"Jayden. Är det något som tynger dig?" Mamma. Hon pratar alltid så varsamt fast att hon är arg. Nu är hon dock kanske mer besviken än arg.
"Nej." Svarar jag och hör Jakes suck som han inte ens försöker att dölja. Han vill ställa sig upp och skrika ut allt fel som jag gjort, allt fel som han av någon anledning håller hemlig ifrån både mamma och pappa.
"Jayden du måste berätta så vi vet hur vi ska hjälpa dig." Ni kan inte hjälpa mig.
"Inget tynger mig." Jag känner Jakes blickar. Det är tyst ett tag innan pappa tittar upp från bordsytan och tittar på mig.
"Hur som helst... Du och Jake kanske måste spendera mer tid tillsammans. Så vi har bestämt att nästa helg ska ni inte på fest, va med kompisar, flickvän, ingen förutom varandra. Okej? Dessutom ska vi på middag nu så ni kan börja er syskongrej redan nu. Ni skriker och bråkar alldeles för mycket." Jag vill bara skrika att Jake är det enda problemet jag har. Jag vill inte spendera en enda minut med honom. Men jag kan inte säga det. Jag kan inte göra så att mina föräldrar också hatar mig. Det kan jag inte.
De reser sig upp, mamma och pappa medan jag och Jake sitter kvar helt tysta. En lång stund säger inte någon ett enda ord. Mamma kommer in i köket med kappa och ytterskor på sig.
"Hejdå, vi ses ikväll." Hon drar sin hand genom mitt hår och ger Jake ett leende innan hon försvinner ut från köket. Dörren går igen och vi hör båda hur bilen lämnar uppfarten.
"Varför säger du inget?" Han låter besviken, av vilken anledning vet jag inte.
"Bara sluta." Säger jag och reser mig upp vilket jag ser i ögonvrån att han också gör.
"Vadå?! Jayden du ska bara sluta!" Jag vänder mig om och ser argt på honom.
"Ursäkta?"
"Du hörde mig. Alla försöker men du bara reser murar runt dig och hela resten av världen."
"Varför bryr du dig?"
"Jag tror nog att alla bara borde sluta med det."
"Vadå?"
"Bry sig. Bara sluta bry sig om dig Jayden. Så ska vi se hur länge du klarar dig."
