○Zoelle○
Jag tittar ner i golvet med luvan uppdragen över huvudet för att försöka täcka mitt ansikte när jag går genom korridoren mot mitt skåp. Täcka och dölja såren och blåmärkena över hela min kropp.
"Zoe?!" Jag suckar och låtsas leta efter något i skåpet för att slippa titta upp.
"Hej." Mumlar jag tyst.
"Hallå, alltså festen i helgen. Jag dör! Det var fett kul!" Jag sneglar mot Demi som tittar ner i sin mobil med ett leende på läpparna.
"Mm."
"Tycker du inte?" Jag nickar och stänger skåpet innan jag börjar gå.
"Jo."
"Bra för alltså Oscar. Han som festen var hos, ska ha häng ikväll hos honom vi måste gå!"
"Kan inte." Hon fnyser och är tyst i några sekunder medan vi går upp för trappan.
"Varför?" Frågar hon tillslut.
"Därför."
"Alltså det är på kvällen."
"Mm, jag kan inte." Upprepar jag ännu en gång innan Lia dyker upp bredvid Demi. Som tur är börjar de prata om något som jag inte behöver bry mig om. Jag går längst bak i klassrummet och sätter mig i en ledig bänk. Bredvid mig sätter sig Demi och Lia två bänkar framför bredvid Derek.
"Lia ska också med, snälla?"
"Nej." Nästan morrar jag då hon börjar gå mig på nerverna.
"Zoe? Varför är du så tråkig. Du kommer tycka det är nice, dessutom bör vi umgås mer med dem andra så att du kan lära känna dem. Du är trots allt ny här." Läraren kommer in och börjar genast med någon form av genomgång. "Det är bra för vårt rykte, för ditt, rykte att gå dit."
"Jag kan inte har jag sagt!" Ryter jag tyst och vänder nu huvudet mot henne så att hon kan se mitt ansikte helt utan att tänka mig för.
"Herregud, vad fan har du gjort?!" Viskskriker hon och studerar mitt ansikte innan jag vänder de ner och tittar ner i bänken igen. "Zoe?! Seriöst, vem har gjort så?"
"Ingen." Mumlar jag och sitter tyst tills läraren delar ut ett papper som vi ska läsa då jag reser mig upp och går ut från klassrummet med Demi efter mig, såklart.
"Zoe?!"
"Vad?!" Hon blir stum att att titta på mig. Jag skakar på huvudet och går in på toaletten där jag ställer mig framför speglarna. Demi kommer också in efter några sekunder och låser så att ingen kommer in.
"Vad har hänt?"
"Du ska vara hemma när jag säger åt dig, dessutom luktar du sprit och du ska inte dricka." Lätt med en morsa som dig.
"Jag har inte druckit."
"Ljug inte." Jag backar när hon går mot mig.
"Det gör jag inte!" Säger jag frustrerat innan hon släpper taget om flaskan hon håller i handen och låter den falla till golvet.
"Lär dig att respektera mina ord." Det är som att djävulen har flugit i henne. Värre än innan. Hon tittar på mig med en blick som bara den utan ord får mig att vilja gråta.
"Det är inte ens sent."
"Det är iallafall inte tiden jag bad dig vara hemma."
"Sluta."
"Med vadå?"
"På riktigt?!" Det är nästan skrattretande.
"Du är det mest respektlösa och otacksamma barn jag någonsin mött!"
"Jag fick inte det från någon annan än dig så du har bara dig själv att skylla." Nej. Nej. Nej. Jag ångrar mina ord så fort dem lämnat mina läppar. Hon nickar långsamt innan en hemsk syn läggs över hennes mörka ögon. Jag hinner inte greppa tag i räcket när jag förstår vad som händer. Jag hinner inte. Inte något annat än att skrika när mig kropp handlöst flyger ner för trappan av den mest kraftfulla och hatiska knuffen jag någonsin känt.
"Jag tr-." Jag vill nog innerst inne gråta. Det kommer inte att hända. Aldrig. Jag tar ett djupt andetag innan känslan av att jag vill gråta förvandlas till ännu ett lager mur runt mig och världen. "Tro mig bara när jag säger att ingenting som jag mår dåligt över vad som hände. Jag mår bara bra. Okej?"
Vad tycker ni hittills? Någon som läser ens?
