○Jayden○
Jag bara sitter där och tittar på Jake utan att veta om jag ska svimma eller bara vara glad när han berättar varenda sak som jag hållt hemligt. Mamma skakar på huvudet medan pappa bara ser ut att kunna gå ut genom dörren och aldrig mer komma tillbaka när som.
"Säg att det inte är sant." Mumlar mamma innan Jake skakar på huvudet och mamma drar sina händer över sitt ansikte.
"Varför har ni inte sagt något tidigare?" Jag svarar inte utan sneglar upp på Jake som inte heller verkar väldigt intressrad av att svara på den frågan.
"Jag...jag, eller vi. Jag vet inte." Pappa tittar på Jake med en blick som inte går att tyda.
"Jag hoppas att du förstår vad detta betyder Jake." Något i hans blick slocknar. Han förstår lika bra som jag vad pappa menar. "Du förstår nog själv att jag inte tänker låta dig flytta en meter, Luna. Företaget. Glöm bort det. Hitta en ny dr-"
"Pappa nej." Avbryter jag och får en vass blick från Jake. Vad håller du på med?
"Lägg dig inte i Jayden." Säger pappa strängt utan att möta min blick.
"Det är inte hans fel. Det är mitt, straffa mig inte honom."
"Så allt han precis sagt är lögn då eller?"
"Nej me-."
"Då så!"
"Det var fortfarande mitt val inte Jakes. Han har inte gjort något fel."
"Inte? Det är inte så jag ser det. Han är anledningen till att du måste stå till svars för polisen, inte sant?"
"Jag gjorde fortfarande det valet själv."
"Påverkat av din bror."
"Snälla. Du kan inte ta allt det där ifrån honom pågrund av en dum sak jag har gjort, som han kanske påverkade lite i början men han har lagt ner mer tid än du kanske förstår på att jaga mig på helgerna och försökt få mig att sluta." Pappa tittar på mig i en stund innan han suckar.
"Nej." Säger han kallt och tittar på Jake som inte ens verkar vara närvarande.
"Nej?"
"Nej. Han kommer inte att komma undan."
"Men han har inte gjort något fel."
"Jag kommer att ge er två val. Antingen så väljer ni min väg och du låter mig och Jake ta detta själva precis så som jag nämnt det innan. Eller. Så gör vi som du vill. Låter honom åka..."
"Bara så enkelt?" Aldrig i livet.
"Om. Jake sjäv går till polisen och berättar vad som ligger i väskan på ditt rum Jayden."
"Skulle du tillåta din egen son att hamna i fängelse?"
"Jayden...sluta. Jag uppsakttar det men. Jag klarar mig." Säger Jake lugnt, som att han har gett upp. "Jag är ledsen för vad jag har gjort och om du vill hålla mig kvar här för det så få det väl vara så då. Bara du låter Jay-."
"Jake sluta! Tänk lite nu för i helvete." Han låter min prata klart innan han tittar tillbaks på pappa och fortsätter.
"Bara du låter honom vara. Lita på honom. Låt honom vara med Zoelle. Hon är inte som ni tror och hon är inte som jag sa att hon var. Jag sa så för att jag var avundsjuk för att Jayden hade något jag inte har. Här iallafall. Snälla?" Mamma säger fortfarande ingenting och inte pappa heller på en stund. Helst vill jag bara slå Jake för att han just nu bara förstör för sig själv. Pappa nickar.
"Är vi överrens?" Jake tar ett djupt andetag innan han också nickar och ser precis som jag hans största kärlek på ännu längre avstånd än förut. Luna och ingen annan.
"Ja."
"Bra. Ni kan gå." Jag sparkar undan stolen och stormar ut ur köket med Jake efter mig. Jag hinner inte längre än ut till uppfarten när han tar tag i min arm.
"Vad fan håller du på med?" Fräser jag och drar åt mig min arm. "Du hade lika gärna kunnat ta det andra alternativet för då hade du fått någon fördel utav detta iallafall."
"Fängelse då eller?"
"Du hade iallafall kommit ut med ett halvt företag och världens chans. Jag har själv varit där du är nu. Detta huset är precis som ett fängelse om inte värre. Tro inte att de kommer låta dig gå en jävla meter."
"Jag vet!"
"Så du håller med nu helt plötsligt?"
"Ja varenda ord från första början."
"Så varför är du så jävla dum då?"
"För att skydda dig idiot."
"Hur då. Polisen skiter i mig nu. De hade fel väska."
"Du tror inte de fattar eller? Jayden det är din väska. Mina fingeratryck finns inte där." Jag står bara rakt upp och ner utan att säga ett ord. Vad ska jag säga ens? "Det är lugnt. Okej. Mitt liv är inte över. Mamma och pappa kommer låta mig dra sen ändå."
"Precis. Och på grund av mig...utan det som du ville ha."
"Skit i företaget. Han är inte okänd i det han gör precis och jag är väl fortfarande hans son eller? Både du och jag har större fördel av det än vad vi tror. Det löser sig. Dessutom fick jag något annat som är lika viktigt."
"Vadå?"
"Jag fick min lillebror tillbaka."
Lider mot sitt slut...
