Sms från Jayden. Mottaget: 18.14 Kommer du eller??? Vart är duuu??? Saknar dig juu!!
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag ler smått av bilden som följde med smset och biter mig löst i läppen när jag känner hur det vrider sig i min mage. Den känslan som bara uppstår när han är i närheten. Den känslan som jag inte känt med någon annan förut.
Sms till Jayden. Skickat: 18.16 Förlåttt är påväg!!!
Det tar en stund i taxin tills ett fint område visar sig utanför fönstret. Inte lång tid tar det heller tills taxin stannar. Jag betalar och går sedan ur bilen, mitt blyga jag börjar dock krypa fram när jag är osäker på vilket hus jag ska till. Även om han skrev husnummer 43 så vill jag inte vara säker på det. Inte förens en dörr öppnas till huset jag står framför.
"Ska du stå där hela dagen eller?" Jag flinar innan jag går upp för trappan till gången som är lagd i sten som en stig upp till huset och som delar gräsmattan i två.
"Hej på dig också." Ler jag och möter hans läppar i en kyss innan han drar in mig i huset och stänger dörren som jag lutar mig mot.
"Trodde fan aldrig att du skulle komma." Säger han mjukt medan han studerar mitt ansikte och för bort en slinga av min lugg som ligger över mitt öga.
"Jag är ju här nu." Ler jag och lägger mina armar om hans nacke innan han kysser mig ännu en gång.
"Kom." Han tar min hand och leder mig genom huset till någon form av terrass där han sätter sig och drar ner mig i en stor vit soffa. Jag som aldrig annars ler kan helt plötsligt inte sluta och lägger mig försiktigt över honom innan jag studerar hans ansikte noga. "Blev din morsa sur när du stack?" Jag skakar sakta på huvudet.
"Nej hon var inte hemma." Han nickar bara lätt och möter mina tomma ögon men en varsam blick. Han vet inte mycket om mig och jag vet knappt någonting om honom men det gör inget. Allt det som jag brukar känna och all obehag i min kropp bara försvinner när jag är med honom. Som typ nu. Även om jag inte vill säga det. Även om jag inte vill erkänna det. Även om jag knappt känner honom. Är han något speciellt... något speciellt som jag kommer vägra att släppa.
