Fy faen | M.G

0.1 - Eh...jjja

Fy faen, fy-fy faen

Musiken pumpades högt ur högtalarna och den lilla spärren som får mig att tänkte efter innan jag gör saker försvann för ett långt tag sedan. Alkoholen i min kropp susande vilt, mitt beteende bara blivandes vildare och mer spontant.

Jag börjar gå in mot dansgolvet,, tittandes på alla som för fullt dansar omkring i rummet. Min plastmugg som jag inte släppt taget om sen vi kom in i huset har jag nu släppt på marken, låtandes den resterande vätskan rinna ut på golvet.

Jag börja i takt röra mig till musiken, dansandes för mig själv. Min blick kollar runt bland alla folk i den stora folkmassan, visandes att jag måste längre in. Med korta små steg kliver jag in i massan, sättandes min alldeles för höga klack i en springa.

Jag faller långsamt bakåt väntandes på det hårda fallet. Besvärat blundar jag men öppnar ögonen då jag inte känt den besvärande känslan, utan ett par starka armar som skyddande fångat mig.

Jag vrider chockat mitt huvud mot personen som fortfarande håller uppe mig från marken. Min blick hamnar direkt på dem glittrande mörkbruna ögonen, jag kännandes hur hela jag smälter av dem glittrande ögonen.

Vet det er klisjé
Dette ekke film

Musiken spelas fortfarande ur högtalarna. Min blick låter jag sedan kolla på varenda detalj i killens ansiktet framför mig. Den smått fräkniga näsan och den solkyssta hyn.

"Føler du deg bra?" Hans röst så silkeslen att hela min kropp ryser till. Jag återstående stum. "Eh...jjja" Får jag stumt fram, vara stirrandes på honom.

Försiktigt ställer han mig upp och tittar oroligt på mig. "Du er helt hvit i fjeset" Säger killen förvånat och dem varma lite pinsamma känslan fyller mig.

"Du rødmer" Skrattar han roat och lägger försiktigt sin tumme på min röda kind som han försiktigt stryker. "Ja, en snygg kille fånga mig precis" Mumlar jag tyst, hoppandes att han inte hörde.

"Hva sa du?" Lättat skakar jag på huvudet. "Ingenting" Skrockar jag och ställer mig till rätta. "Du kalte meg pen" Flinar han och jag skakar snabbt på huvudet, en besvärad suck lämnandes mig.

"Kanske" Skrattar jag, låtandes våra ögon låsas i varandra. Kan man bli kär i någon första gången man träffas?

"Ja, jag ville bara säga tack" Yttrar jag och låter ett litet leende ta plats på mina läppar. Utan att tänka efter lämnar jag en kyss på hans läppar, som tack.

Mitt medvetande kommer ikapp och jag sätter handen framför munnen, skämmandes över det jag precis gjort. Ett litet skratt lämnar killen och jag kan inte rå för att skrattar av hans underbara smittsamma skratt.

"Jag är så ledsen" Skrockar jag och han skrattar bara åt mig. "Der er helt okay" Våra blickar möts igen och våra skratt tonar ut. Våra blickar blivandes mer intima.

"Jeg likte det" Säger han och tar tag i min hand, dragandes mig närmare. Våra kroppar mötandes, den pirrande känslan blomstra upp i min mage.

"Vil du gå opp?" Jag nickar snabbt åt hans fråga. Vi tar oss fort ur folksamlingen, styrandes våra steg mot trappan som vi snabbt tar oss upp för.

Killen öppnar den första dörren, stängandes den igen då det troligen var upptaget. Vi fortsätter igenom korridoren tills vi äntligen hittar ett ledigt rum.

Killen drar in mig och stänger fort dörren. Så fort han stängt trycker han upp mig mot väggen. Han tar snabbt initiativet och pressar ihop våra läppar.

Hans händer hamnar på min rumpa och jag hoppar upp på hans midja. Våra läppar trycks hårt ihop och kyssen är intensiv.

Killens läppar fortsätter neråt förbi min käke och ner till min nacke där han suger åt, bildandes ett sugmärke. Ett lågmält stön lämnar mig och av njutning lutar jag huvudet bakåt.

"Vänta!" Mumlar jag och killen slutar, men låter sina läppar vara kvar mot min hud. "Vad heter du?" Skrattar jag och han skrattar smått till. "Marcus"

Ny bok:)
Hoppas ni gillar första kapitlet<3