08.35
Tre dagar senare
Veronica
Dagarna har gått och vi ska idag gå på spelleman galan. Marcus försvann ur vårt rum för ungefär två timmar sen för att vara med i något radio program och eftersom jag mått så dåligt så fick jag sova lite extra.Bella skulle möta upp mig nere vid frukosten så vi tillsammans kunde äta. Killarna skulle vara tillbaka vid halv tio och då skulle vi även vara klara.
På min kropp hade jag bara ett par tajta jeans och ett vanligt slappt, smuts rosa t-skirt. Jag hade bara fyllt i mina ögonbryn och dragit mascara borsten över min fransar, bara för att se lite piggare ut.
Väl utanför hissen möts jag direkt av Bella som möter upp mig i en kram. Oroligt börjar hon ställa en massa frågor som jag trött bara svarar på. Vi börjar plocka till oss lite frukost och börjar sedan äta av den.
***
"Veronica!" Marcus möter glatt upp mig i en kram och oförstående tittar jag på honom. "Hej!" Mumlar jag trött och. Jag blir fort indragen i en kram och sedan utdragen till en bil.
"Så nå skal vi gjorde noe intervjuer med spellemann og jeg var tvunget å fortelle hvilke dere var så dem vil spørre dere litt også!" Jag nickar och tittar på Marcus som snabbt tar tag i min hand.
Killarna fortsätter prata massa detaljer med Kjell-Erik medan jag mest sitter och försöker hålla mig vaken. Jag måste ha sovit på något konstigt sätt.
Vi kommer ur bilen och går in i någon stor byggnad. Den är fint prytt med marmor och guld imiterande saker. En man kommer glatt fram och kramar om oss. Eller kramar om alla andra förutom mig och Bella.
"Karl, jeg skal intervjue dere!" Glatt skakar jag hans hand och vi börjar sedan gå iväg mot en okänd plats. Jag vet inte ens vart vi är!
Typ 100 ord mer än det jag la upp igår:)
Sitter på båten igen med min syssling!
Uppdateringen kommer bli väldigt dålig för tror vi ska ut och sova med båten och kommer få en massa gäster dem kommande fyra veckorna osv.
Men ska försöka så uppdatera så mkt jag kan:)
BINABASA MO ANG
Fy faen | M.G
Fanfiction[...]"Det var fel det vi gjorde den kvällen" Yttrar jag och backar bak ifrån honom. "Men jag skjønner ikke hvorfor?" Yttrar Marcus frågande. "Du är känd och det är inte jag-" Snabbt drar jag in ett djupt andetag och tittar ledsamt på honom. "Vi pass...