Vi blev intagna till rummet igen, Susanne satt redan där inne med ett stort leende. "Jag har svaret!" Börjar hon, fortfarande med ditt leende. "Och ni kanske vill sätta er!" Hennes mening får min puls direkt att höjas, även rysningarna längs ryggraden, kommandes tillbaka.
"Veronica, du er gravid i tredje uken!" Hennes mening får mig direkt att se dem svarta fläckarna i min synfält och rösterna blivandes svagare och svagare tills jag helt försvinner bort.
Marcus
Oroligt fångar jag upp Veronica och bär bort henne till sjukhus sängen där Susanne redan sitter och börjar direkt undersöka henne. Utan att ens tänka på det börjar jag direkt bita på mina naglar av nervositet och börjar gå ut till väntrummet där mamma ska sitta.
Snabbt drar jag med henne in och sätter mig snabbt i hennes knä, hörandes ett förvånat läte från mammas mun när min tyngd läggs på hennes ben. "Marcus, hva hende?" Frågar mamma oroligt och jag suckar.
"Hun besvime, Veronica er gravid med mitt barn!" Mening yttrar jag oroligt, bara tittandes på Veronica. "Jeg lover det vil bli bra!" Svarar mamma och jag nickar. "Vi har ikke snakket om hun vil behold barnet eller ikke!" Suckar jag och mamma nickar. "La henne bestemme for du skal ju ikke bere rundt på barnet" jag nickar åt mammas mening och kliver upp från hennes knä.
"Jeg skal!"
Omg ett kort kapitel igen:))
أنت تقرأ
Fy faen | M.G
أدب الهواة[...]"Det var fel det vi gjorde den kvällen" Yttrar jag och backar bak ifrån honom. "Men jag skjønner ikke hvorfor?" Yttrar Marcus frågande. "Du är känd och det är inte jag-" Snabbt drar jag in ett djupt andetag och tittar ledsamt på honom. "Vi pass...
