Fy faen | M.G

5.3 - Hei

Lördag
11:34

Marcus hade lovat att ringa kvart över elva vilket var för mer än en kvart sen. Framåt och tillbak anade jag gått över golvet sen klockan elva bara väntandes på hans samtal i ett desperat behov av att vilja prata med honom.

Ett tyst burr börjar höras borta vid mitt nattduksbord där jag lagt min mobil, snabbt är jag framme vid den och svarar påMarcus samtal.

"Hei" Yttrar han lågt och ett tyst hej lämnar mig. "Så vad ville du prata om?" Med en lite kall ton lämnar meningen min mun och en tyst suck lämnar honom. "Eh...jeg ville bare si att jeg fortsatt elsker deg sjukt mye men får ikke ha et forhold med deg!" Jag kan höra det ledsna tonen i hans yttring men förstår fortfarande inte varför han måste göra slut.

"Varför kan vi inte vara ihop?" Frågar jag, kännandes gråten sitta i halsen. "Før at...før at" Han tystnar till och det blir tyst i telefonen. "Der er ikke du, du har ikke gjort noe feil, jeg har gjort feil og får betala før mine handlinger!" Yttrar han tyst, lite ledsamt.

"Men vad har du gjort för fel? Att bli kär i mig?" Skakigt får jag fram min mening och Marcus tystnar. "Nei, nei, nei, det var de beste som noen gang hent meg, jag elsker deg så utrolig mye og det er derfor dette er så hard å si!" Yttrar han snabbt och drar in ett djup andetag.

"Min og Martinus manager vil ikke at vi skall vare sammen!" En liten tår lämnar mitt öga och en snabbt snyftning lämnar mig. "Ooo-kej!" Snörvlar jag ihop. "Jeg er så urolig lei meg!" Säger Marcus besvärat.

"Men om du verkligen hade älskat mig hade du försökt att övertala din manager, försökt att hålla ihop vårt förhållande men du älskar mig väl inte så mkt!" Surt får jag fram meningen och en hög suck lämnar mig.

"Hejdå Marcus, hoppas du får ett bra liv!" Med det sagt lägger jag på och faller gråtandes ihop i min säng. Han älskar mig inte tillräckligt, inte tillräckligt för att ens försöka eller säga varför vi inte kan vara ihop!

Trouble in paradise:)
Va tror ni händer nu?