Marcus
Trött kliver jag av scenen efter ennu en lång konsert. Min tankar har då inte legat på det dem ska vilket fått mitt uppträdande sämre.Mina tankar hade legat på fredags kväll då jag var på fest och låg med en tjej. Grejen är inte att det var att jag låg med en okänd tjej utan att jag gilla det.
"Marcus, nå kommer du hit" Ropar pappa och jag styr snabbt mina steg mot pappa som strängt tittar på mig. "Hva er det du tenker på?" Frågar han strängt och jag sväljer fort den lilla klumpen som bildats i min hals; Han vet inget om fredagen förutom att jag var på fest.
"Eh, inget, jeg er bare trøtt" Mumlar jag och fejk gäspar snabbt. "Jeg stoler ikke på deg, vil du kommer bort i dag" Säger pappa och en tyst lättat suck lämnar mig. "Takk, hade!" Snabbt går jag ifrån pappa och in till mitt och Martinus omklädningsrum.
(Vil du komme bort i dag=du kommer undan idag)
"Hva ville pappa?" Flinar Martinus och jag suckar snabbt åt honom. "Ikke noe du behover vite" Yttrar jag och ramlar trött ner i soffan, tagandes upp min mobil.
"Men si" Klagar Martinus och sätter sig framför mig. "Nei, jeg tenker ikke fortelle deg" Muttrar jag till svars men Martinus börjar istället flina. "Då er det vel helt okay om jeg forteller at du låg med en jente i helga" Flinar han och jag spärrar snabbt ögonen, tittandes på Martinus breda flin.
"Hvor fikk du vite?" Jag tittar allvarligt på honom och ett skratt slinker ut hans mun. "Jeg er ikke dum, du gikk opp med en jenta og kom ikke tilbake på hele kvelden" Säger han och flinar. "Men hvor fikk du vite att vi låg?" Martinus skrattar och tittar på mig.
"Jeg hadde mine aninger men det var du som fortalte at de var sannhet nå" Skrockar han och jag suckar, jag avslöja precis för Martinus att jag och Veronica låg. "Løfte at ikke fortelle pappa" Yttrar jag och Martinus nickar. "Hvorfor skulle jeg?" Skrockar han och sätter sig ner i soffan igen.
Kort men får gäster om en timme och vakna nyss😆
VOCÊ ESTÁ LENDO
Fy faen | M.G
Fanfic[...]"Det var fel det vi gjorde den kvällen" Yttrar jag och backar bak ifrån honom. "Men jag skjønner ikke hvorfor?" Yttrar Marcus frågande. "Du är känd och det är inte jag-" Snabbt drar jag in ett djupt andetag och tittar ledsamt på honom. "Vi pass...