Fy faen | M.G

2.6 - 100% sikker?

Exalterat springer vi tillbaka till restaurangen, seendes hur maten precis blivit serverad. Glatt sätter jag nig bredvid Marcus igen, han tittandes frågandes på mig.

"Kjøpte du noe?" Jag nickar snabbt och blickar ner på min påse. Marcus börjar direkt böja sig för att titta på klänningen men jag stoppar honom tvärt. "Nej nej, du får se den på galan!" Flinar jag mot honom och et suck lämnar honom.

"Jaha, hvor skal jeg kunne matche deg då?" Skrockar han och jag skakar på huvudet åt hans dåliga ursäkt. "Tro mig, vi matchar" Skrattar jag men Marcus verkar inte vilja ge sig.

"Kan du si fergen i hvert fall?" Skrockar han och jag skrattar. "Okej da, den är vit" Marcus nickar snabbt och återgår sedan till att sluka sin stora pizza bit.

Min blick faller snabbt ner på min pizza bit som jag mest bara sitter och pillar i då jag absolut inte har någon aptit för mat idag. Bara ordet mat får mig nästan att spy.

"Veronica ska du ikke spise noe?" Oroligt möter Kjell-Erik min blick och jag skakar snabbt på huvudet. "Jag mår lite illa" Suckar jag och han nickar. "Du kanskje ska gå til rommet, vi vil ju ikke at du blir syk innen galan!" Jag nickar och ställer mig upp.

"Jeg følger med" Fort ställer sig Marcus upp och Kjell-Erik nickar. "Ta Isak med er og kom siden tilbake om en time" Vi nickar och med det sagt har vi lämnat restaurangen och är ute på Oslos många gator.

Väl framme i vårt hotell rum faller jag bara ner mot sängen och slappnar av i hela kroppen. Oroligt sätter sig Marcus på säng kanten och drar upp mig så jag sitter lutad mot honom istället.

"Hva har hent? Du spiser ikke noe og er sykt trøtt!" Mumlar han och kysser nig ömt på hjässan. "Jag vet inte" Suckar jag och lägger istället ner mitt huvud i Marcus knä.

"Er du sikker på att du vil vare alene?" Jag skakar snabbt på huvudet och Marcus riktar direkt sin blick till Isak. "Men du ska spela in din låt så du måste gå" Marcus nickar och kramar om mig.

"Helt sikker?" Jag nickar och Marcus skrattar till. "100% sikker?" Jag nickar skrattandes och Marcus reser sig och bäddar sött om mig.

"Okei, hejdå!" På sin bästa svenska yttrar Marcus hejdå och ger mig en snabb puss. "Bye, bye" Han lämnar tyst vårt rum och på några sekunder blir allt mörkare innan jag somnar.

Kort men har varit ute och gått i typ fyra timmar så mina knän gör skit ont! Har schlatter i båda så ja...