Bella hade nu frågat ut Marcus om precis allt vilket ibland ledde till en väldigt stel tystnad. "Är du klar?" Klagar jag för typ hundrade gå ger dem senaste tio minuterna. "Ja" Svarar hon glatt och tittar på mig.
Himlandes med ögonen mot henne öppnar jag munnen men stänger den så fort ljudet av att dörren öppnas. Min blick hamnar på mannen som kommit in i rummet med ett väldigt dött anstifta uttryck.
"Så, tiden är ute" Hans röst är lika död och han värkar generellt väldigt trött på livet. "Vente, jeg treger å snakke med Veronica litt mer" Klagar Marcus och mannen nickar. "Okej, fem minuter nu två andra hänger med mig" Bella och Martinus reser sig fort och går ut efter mannen.
Min blick hamnar istället på Marcus som hoppat närmare mig. Frågande tittar jag på honom, velandes att han ska förklara varför vi skulle prata mer än dem andra.
"Jeg vet ikke hva jeg skal si" Suckar han och tittar frågande på mig. "Det var inte jag som ville prata" Skrattar jag låtandes min blick studera Marcus.
"Jeg tror jeg liker deg" Mumlar han och tittar djupt in i mina ögon. "Vad menar du?" Frågar jag chockat bara stirrandes på honom. Väntandes på att han ska ge mig ett svar på hans mening.
"Jeg vet ikke sjølv!" Utropar han och tittar på mig. "Du får du ta reda på det" Svarar jag och tittar på honom. "Jeg tror jeg har følelser for deg" Svarar han och jag låter min mun falla ner.
Är han kär i mig, lilla mig?
Sjukt dåligt men klockan är tolv på natten nu och jag har fått en skrivspärr igen:((
YOU ARE READING
Fy faen | M.G
Fanfiction[...]"Det var fel det vi gjorde den kvällen" Yttrar jag och backar bak ifrån honom. "Men jag skjønner ikke hvorfor?" Yttrar Marcus frågande. "Du är känd och det är inte jag-" Snabbt drar jag in ett djupt andetag och tittar ledsamt på honom. "Vi pass...
