Koden Bakom Mörkrets Cirkel

Kapitel 2. Varm, varmare och iskallt

-"Hallå! LYSSNA!"- Skrek jag.

Båda stirrade på mig och jag tog mod...

-"Lyssna, det vi kan göra är att mata ut varenda chip från våra tekniska apparater och det NU!"- Skrek jag och välte den redan spillda mjölkkoppen mot golvet. Koppen gick genast sönder och dess vassa skärvor spred sig över det tråkiga golvet.

-"Strunta i koppen, golvet behövde dekoreras ändå"- Sa jag och tog sönder en simbolator som hade en kamera inuti sig.

. . .

Alla sprang omkring de senaste 4 timmarna och tog bort alla chip. Vi var utmattade och lite rädda för vad som gömde sig bakom alla skärmarna utan chipen. Och vi struntade fullständigt ifall vi inte kom till lektionen eller till lunchen då detta var mycket viktigare!

-"400chip och 120 microchip, vad mer kan man önska sig?"- Sa jag och klickade på en fjärrkontroll som var menad till att aktivera alla apparaterna på en gång.

Men alla Simbulatorerna samt de huvudsakliga apparaterna förutom Simbulator II ignorerade kommandot.

-"Nudå?"- Sa Julia och stirrade på de övriga Simbulatorernas tomma skärmar.

-"TITTA!"- Utbrast Linnea och pekade på Simbulator II.

Vi stirrade på skärmarna och såg hur båda skärmbilderna långsamt laddade in. Det var som om Simbulator II var i. ..? Ja? Jag hade aldrig sett något liknande, alla andra datorer kunde inte slås på medan Simbulator II fungerade... bra?

Simbulator II visade helt plötsligt bilder samt övervaknings bilder på marmorudden. Sefan spelade den upp ett repititivt videoklipp i HD. Kunde det vara en...?

-"Titta där! Det är en mörklädd person där! Han slänger saker på golvet? Och ser sig misstänkt omkring. Å' nu springer han!"- Sa Linnea och pekade på datorns skärm.

-"Det är inte det enda, titta, enligt Simbulatorn är Sukrosön och Sakrosön någon slags... startpunkt till ett anfall. Prickarna är trasiga ja, men det är klart och tydligt någon form av varningsprickar."- Sa Julia och pekade på Simbulatorns dator skärm.

-"Det var inte det enda som han eller hon gjorde. Alla mina fina maskiner är för evigt sabboterade... Även min nya gaming dator är paj... Och alla de fina stunder vi var menade att ha kommer aldrig att inträffa. Det kan till och med ta evigheter tills den blir fin igen..."- Gnällde jag.

-"Det där är Snöberget!"- Sa Julia och ignorerade allt jag sa.

-"Ska vi gå?! Frågade Linnea och båda två gick iväg.

-"Jag stannar väl här...SNYFT"- Snyftade jag och drack en ny färsk kopp kall mjölk.

Jag kollade simbulatorn och undersökte chipet lite djupare. Ohh! Vad har vi här? En liten mapp? Av chippet? Till mig? Tack tack! Den var krypterad men lätt att översätta. Helt plötsligt som om ett program hade blivit nedladdat så öppnades det ett fönster vid både Simbulatorn och min andra pajade dator. Vad jag såg var förskräckande.

Datorerna visade videor på övervaknings kameror där samma figur kastade saker på marmorudden och vid övriga känsliga områden. Något var på gång och snart blinkade det på Simbulatorns skärm igen. Och det var inte bara västra delen som var på rött...

-"Alexandra! Du skulle aldrig tro oss om vi inte hämtade bilder!"- Utbrast Linnea vid mitt öra och gav mig en hjärtklappning.

Hon slängde bilder på gummi vägar, choklad kaniner, gummigräs, rinnande mjölkchokladbäckar och fler tokigheter på bordet.