Koden Bakom Mörkrets Cirkel

Kapitel 11. Swag Riket

-"Javisst, menar du Linnea? Eller Alexandra?"- Frågade Julia medan hon intresserade sig över gubbens svar.

-"Nej, en Friterad Claire stek..."- Sa han.

Julia och Linnea såg på varandra och sedan på gubben som stirrade djupt på marken.

-"Ack, kära barn... än finns det tid"- Sa han och tog av sig en känga.

Han stampade mjukt på marken med sin skadade fot och lät lera sprida sig mellan hans sjuka tår. Sedan stirrade han på oss med skräckslagna ögon. 

-"Marken är nådig, ljud hörs, träd växer, dörrar lever... Men inte länge till på er ö. Om 2 dagar... 2 dagar kvar innan... tystnad på er ö. Kanske om ni får tag på XXXXXC skärvor från den stora Mörka cirkeln så kan ni rädda den"- Sa mannen allvarligt.

-"... Barn, jag känner att något är påväg för att bedröva era närmsra öar, se, skydda den om ni önskar, innan det är försent. För när solnedgången gått ner innan blodmåne så har "den" varit framme. Enda sättet att skydda ert land är att få XXXXXC skärvor, annars kommer olycka att drabba er!"- sa gubben och skrynklade ihop sig till ett mänskligt russin.

Julia och Linnea såg på gubben som om en man med visdomsord hade dött.

-"Seriöst?"- Mumlade Linnea och stirrade på mannens skägg som hade slingrande daggmaskar.

-"Ja, det är vad typiskt Swag-invånare gör om dagarna..."- Sa Julia och led vägen mot en western liknande stad.

Jag hade planerat att gå vid det här laget men jag följde efter ändå då jag var nyfiken över det hon skulle säga anorlunda.

-"Swag invånare? Hur visste du om dem? Jag trodde du inte visste någonting."- Undrade jag vänligt.

-"Sukrosön tillhör Swag släktet nuförtiden, men det som oroar mig är att det är allltför lungt. Det är oftast ALDRIG lungt när Swag släktet är framme. Det jag vet är att du aldrig ska vända ryggen mot någon i Swag släktet då deras regent som kallas för Madde är oftast...? Ja, onådig med sina offer. Rykten säger att
hon gör maträtter av sina fiender och sedan matar dem till gäster eller till hennes lojala drake vars fjäll är svart som natten"- Svarade Julia.

-"En häst-drake som passar hennes personlighet riktigt väl"- sa jag och tänkte på drakens nyongröna häst man.

-"Hur visste du om legenderna?!"- Sa Julia förskräckt.

-"Legend? Jag har pratat med Madde förut, hon är ond, men det är ingen ursäkt till att hon inte har några vänner. Draken som hon har är nämligen hennes närmsta uppväxta vän."- Sa jag och gav ett leende.

-"Har du pratat?! Är du ur vettet?!"- Utbrast Julia och skrek så högt att nästan halva befolkningen hörde.

-"Jag har också talat med Kajsa, ledaren över de Mörka Öarna söder om Pecos. Hon har sagt att vi har fri tillgång till havet och luften sålänge vi inte lägger näsan i blöt. Fast man får kanske ta med sig några gåvor för att vara på den säkra sidan. Man vet aldrig, men kanske ett par köttiga saftiga gåvor till hennes drake? Som några saftiga levande kultingar?"- Skrattade jag.

-"VA!? KULTINGAR!?"- Utbrast Linnea.

-"Hihi, jag bara sa ett exempel"- Svarade jag och blinkade med ena ögat.

-"Nej, nu driver du med oss! Sluta!"- Grät Linnea.

-"Oroa er inte, draken är bara farlig om den ser oss som ett hot framför Kajsa. Sålänge vi inte menar något illa så är allt lugnt"- Sa jag och vi gick in mot en Saloon.

-"Vad önskar ni ha?"- Sa en kypare från taket.

-"Vad har ni för menyer?"- Undrade Julia.

-"Vi har...
× En sTuvad potatis med Kajstek
× Tysk Sälicia med Wilmust (med karaktärer från Abbu)
× Olinausegryta med Tovekråklök
× Grov Abburre
Och en
× Hattströmming med klass.
"- Sa mannen.

-"Japp! Det där är den Madde vi känner och älskar"- sa jag och fick en tår i ögat.

Gamla tider, Madde är helt fantastisk. Försten som vågar sig på något får en bit av mitt handgjorda klappträ, om inte Madde hinner före såklart.

-"Vi tar vatten då"- Sa Julia och försökte få fram ett leende.

Vi fick alla en omgång vatten och vi fick alla betala med att skänka en del av vårt hår och lite grus.

Vi betalade och släpade iväg oss själva ur "saloonen".

-"Dåså, vi ska övernatta här"- Sa Julia och svängde förbi en marknad.

Linnea lyfte fram en överlevnads kniv...

-"I ETT HOTELL, I ETT HOTELL FÖR I HELA VÄRLDEN!"- Utbrast Julia.

-"Meh..."- Klagade Linnea och lade undan kniven.

-"Nej, nej! Ta fram kniven igen! Vi ska hota folket på information"- skämtade jag.

-"Alexandra, sluta uppföra dig så märkligt! Man känner knappt igen dig längre. Mår du okej!?"- Frågade Julia.

Men jag lyssnade inte. Jag var uppslukad av andra tankar som bara lät mig lyssna på mig själv. Det jag var påväg att göra kunde jag ångra, men mitt huvud förblindade mina ögon från att se risker. Om detta gick som jag önskade så skulle det vara ren underhållning i slutändan.

-"Godmorgonkväll! Vet ni möjligen vad XXXXXC skärvor är för något?"- Frågade jag en ekorre som var bredvid ett marknads bord.

Julia och Linnea såg lustigt på mig. Men jag visste vad jag gjorde. Jag stirrade på ekorrens öga och såg hur den långsamt visade en historia.

-"Jaha... huhuh... mhm. .. yes... bra"- Avslutade jag och gick mot Julia och Linnea.

De såg på mig som om jag hade tappat huvudet men inte visste dem att Maddes undersåtar var lojala ekorrar och fåglar som höll ett noggrant öga på allt.

-"Dåså, XXXXXC är skärvor från de fem stora Mörka ledarna utanför Sinatrah Öarna. Första X betyder ett äggskal från Kajsas största skatt. Andra X betyder en bit av guldtrattskaftet från Maddes skatt. Tredje X betyder fjäll
från Lord Riverfall sjuka gamla drake. Fjärde X betyder hår från Natthästen från de södra öarna och XC betyder Suss von LjusPartiquel värdiga Murlock. När det är med stor bokstav på X och C så betyder det att ALL Myrtille kan försvinna för evigt om ingredienserna kombineras"- sa jag och skakade av mig grus.

-"V-va!?"- Sa Linnea förvirrat.a

-"Om jag vore er så skulle jag underätta det till Prinsessan Abbu av Sinatrah Öarna. Åh, vänta, jag tänker göra det nu!"- Sa jag och gick ut till stranden.

-"VA!? VÄNTA!? Du kan inte gå fram till en prinsessa! Hon har redan tillräckligt med problem från Swag släktet!"- Skrek Linnea

-"Hon verkar inte så orolig om hon firar en bal ikväll..."- sa jag och ryckte på en sandväxt.

-"Vänta! Vi kan åtminstone skaffa kläder..., jag vet att det finns finkläder i fyren"- Sa Linnea.

Jag vände mig om, stirrade mot henne och nickade med en bestämd blick.

-"Dåså, då går vi dit"- sa jag och vände kurs mot fyren.

Jag skulle återvända till den plats där en del av mig hade fått kontroll. Jag skulle återvända till den del av historien där tid och rum fick en ny mening. En plats där jag fick tillbaka förståndet på riktigt och förstod vem jag var. Men jag skulle inte skickas till något labb och jag skulle inte fortsätta vara Julias och Linneas lilla "assistent". Utan jag, skulle vara mästare över dom som vågade lyfta fingret emot mig och jag skulle återvända till det rike som rättfärdigt tillhörde MIG.