Koden Bakom Mörkrets Cirkel

Kapitel 16. Ett samtal på ryggen av en drake

Jag ställde mig upp, satte på mig mina tillbehör och gick ut mot fönstret. Mitt huvud var skakigt och min syn var suddig. Allt jag kunde se var vassa kristallklippor och mörk tät dimma som omgav det stora berget jag var på. Jag kände en frid som jag inte hade känt på länge.

Någon knackade svagt på dörren till rummet. Men jag svarade inte. Jag var mer förvirrad än vaken. En blygsam skuggvarelse med svävande partiklar och röda ögon öppnade dörren...

-"11-17? 14-7 22-4 26-12-19-3-28!"- Sa skuggvarelsen.

Jag stirrade på skuggvarelsen men sa inget.

-"29-8-5-5 28-12-29-28 22-4 14-9-4-8-13, 5-8-20-20 14-8-28 5-18-22-28-13-5"- Sa skuggvarelsen blygsamt och räckte mig ett svärd med Wingdings märket på.

-"Okej..., Doris? Vad pågår, vad hände? Hur länge har jag sovit? VART ÄR JAG?"- Frågade jag förvirrat.

-"14-7 16-18-9-4-14-3 14-3-5 29-3-14-12-28 14-7 13-9-25 7-28-14-3-4 15-3-29 5-8-29-29-12-4"- Svarade Doris.

-"VART ÄR BERTIL"- Skrek jag plötsligt.

-"😒💤"- Svarade Bertil.

-"Jaha, du var i Timedodge... Jag var påväg att se mig omkring. Det var trots allt längesedan jag var här"- Sa jag och gick ut genom dörren som led ut till en enorm korridor.

-"😒🕚👤"- Sa Bertil.

-"Okej, du har nog rätt. Jag borde nog komma i tid till mötet med Kajsa ikväll. Så medan du är här får du förbereda min skjuts för en flygtur. Det är inget förslag, det är en order"- Sa jag och satte på mig en klocka.

Bertil såg på mig förvirrat och försvann. Jag var ensam på de glänsande mörka korridorerna och jag vandrade som om jag visste precis vart jag satte foten. Mina steg var som droppande vatten i en ekande grotta och mina hjärtslag var som hårda slag över en mjuk kudde. Jag gick från trappsteg till trappsteg, från rum till rum och från korridor till korridor. Mina steg var som alla lösningar till en oändlig labyrint och min fasta blick var som en hök som övervakade sitt offer.

Allt passerade på bara några få sekunder tills jag kom fram till en stor dubbeldörr som skiljde ute från inne.

Min hand placerades lätt över dubbeldörrarna och dörrarna vek undan som om dom visste att jag ville ut. En frisk kyla kröp sig under mina fötter och en mörk himmel omgav marken jag stod på. Känslor som osäkerhet och rädsla omgav mig. Men känslor av stolthet och seger omgav mig mer.

Jag steg ut och möttes av blickar från skuggvarelser som fäste sina blickar mot den figur som steg ut ur slottet. Doris hämtade ut min Wingdings mantel och lade den över mig. Manteln spred sig runtomkring som ännu ett mörker att gömma sig ifrån.

Skuggvarelser som omringade mig började att buga och hälsa mig välkommen. De erbjöd mig gåvor, mat och Đ-T skärvor som de hade samlat under flera tusen år. Jag kände mig älskad och saknad vilket fick mitt Đ-T inom mig att öka sin styrka.

Men då jag var under en tidspress så ignorerade jag deras gåvor för tillfället.

-"😑🛩"- Sa Bertil som höll hårt om en mörk drake med röda ögon och skimrande svart fjäll.

Drakens vingar var vackert ihopvikta och svansen vilade bredvid drakens stora kropp. Jag tog närmare kliv, justerade drakens sadel, satte mig upp och inväntade för en nordlig vind. Draken andades djupa andetag och mina ben darrade då min fruktan av höjder inte var bortglömd.

Jag gav ett vänligt men bestämt klapp vid undersidan av halsen så att draken skulle veta att jag var osäker. Sedan klappade jag två gånger på drakens högra vinge och signalen att lyfta var igång.

Huvud vingarna sträcktes, svansen öppnade sina extra vingar och draken började att ta sats. Mitt hjärta pumpade, mina ben darrade och draken visste det...

Det tog några få sekunder i vad som kändes som en evighet. Draken tog sats och det som kändes som ett enormt skutt var för att draken hade lyft från marken. Jag höll i mig hårt men släppte inte ett ljud. Höjden över marken var otänkbar och jag kände dragningskraften dra mig neråt.

. . .

Efter flera timmar av flygning så var jag på okänd terräng. Min drake landade mjukt på en av dess vassa klippor och lämnade mig framför en väntande siluett och dess drake.

-"Stig upp på din drake igen, vi har saker att diskutera i luften"- Sa rösten och for upp i himlen som en pil.

Jag följde efter med draken men inte vid samma hastighet då jag lätt kände fruktan över höjderna jag flög över.

-"Jag trodde aldrig att du skulle återvända, speciellt efter att jag såg dig "tillbringa" din tid med dessa människor som du kallade för dina vänner. Och ännu mindre när du var tillsammans med prinsessan av Sinatrah"- Sa Kajsa och log över de sjöar som vi flög över.

-"Det var för att en del av mig kämpade fortfarande för att bli fri. Det var nästan omöjligt att bli mig själv igen. Dock undrar jag om du fick mitt meddelande?"- Undrade jag och försökte sänka farten på min drake.

-"Ja, din vän Chara gav den till mig igårkväll medan jag talade till mina hög rankade nattryttare. Jag hade länge trott att du blivit bannlyst, men med bevis av din närvaro så kan jag slutligen ta upp en affär som jag länge velat göra. Det handlar nämligen om ett nytt hot som har bildats inför mig och jag önskar få din hjälp om du önskar få min hjälp tillbaka."- Sa hon allvarligt.

-"Du har mitt stöd och intresse"- svarade jag skarpt och hon bröt ut ett leende.

-"Utmärkt, lyssna noga för jag kommer bara att säga det en gång"- sa hon och tystade.

Hennes drake flög ståtligt och kläderna fladdrade med vinden mellan de vita molnen.

-"Som du redan vet så har Solens Cirkel... eller ja, Suss von Ljuspartiquel ett "intressant" sätt att skaffa undersåtar på. Ett sätt som inte ger hennes undersåtar en chans att säga emot henne. Först var jag som ett dammkorn i jämförelse med henne och nu när min hand har sträckt sig större så har hon hotat att ta ner mig till graven. Då hon har sjukt mycket status så kan hon välta ner hela samhällen och få dem att tro och göra vadsomhelst. Snart har hon även lyckats få mina lojalaste och bästa ryttare att gå med henne. Jag har under de senaste dagarna skapat en poängsamling för att hålla koll på aktiviteten hos alla och det jag kan säga är att aktiviteten har störtat till ett negativt resultat de senaste dagarna. Jag har även fått reda på att de flesta börjar att tvivla över mitt styre. Då hon är din kusin så vill jag att du talar till henne då hon hotar allt jag beskyddar."- Sa Kajsa allvarligt och landade över ett utsiktstorn.

-"Du har mitt ord"- lovade jag och såg ut över naturen.

Den klarblåa himlen och dess kritvita moln segrade över skyn medan de täta gröna skogarna trängdes bland den gröna terrängen. Runda berg steg upp tillsammans med flora och fauna vars fält täckte marken med liv och färg.

-"Bra, då lovar jag att uppfylla min del"- Sa Kajsa och flög iväg.