Koden Bakom Mörkrets Cirkel

Kapitel 13. Legenden om Marille rikets Öde

Ellenguard och jag pratade länge tills...

-"Då har vi ett avtal"- Sa hon och vi skakade hand.

Ett brutet kvadratiskt hjärta på ett spindelnät hamnade på hennes kläder och för evigt på hennes högra hand.

Vi bugade för varandra och Ellenguard försvann. Jag plockade efter några pappers rester och blandades in I folkmängden.

. . .

Jag spejade efter Julia och Linnea men hittade ingen av dem. Jag var påväg att göra det på det hårda sättet tills... Dörrarna slogs upp, några ljus släktes och en figur stod vid ingången.

Musiken tystade, alla stod stilla och figuren tog raska kliv genom salen. Stegen ekade mot väggarna och alla blickar vändes mot den unga figuren som tog stora steg framåt. Alla böjde sig undan och darrade av skräck. Sedan tystnad.

Figuren hade stannat och började att viska...

Ingen förstod något tills denne knäppte med fingrarna och det blev ljust i salen. Som om alla tusen ljus lydde henne.

Jag satte mig ner med en utmärkt översikt på salen och observerade den unga tjejen vid tjugo års åldern som stod precis framför Abbu. Båda stirrade på varandra utan att säga något.

Tjejen mittemot Abbu bar vita handskar, vita stövlar, vit jacka och en vit slängkappa med guldiga figurer. Hon hade ett brunt hår med två flätor, blåa ögon och en bestämd blick.

-"Suss von Ljuspartiquel? Och vad får dig att svänga förbi min enkla boning?"- Sa Abbu artigt.

Suss von Ljuspartiquel? Henne hade jag inte sett sedan...

-"JAG HAR STÅTT TRE TIMMAR!! TRE TIMMAR OCH FÖRSÖKT GISSA WIFI LÖSENORDET!! DETTA ÄR EN SKAM OCH OM DU INTE GER MIG LÖSENORDET SÅ KOMMER JAG ATT TA KÅL PÅ DIG. SÅ VAR EN DUKTIG FLICKA GE MIG LÖSENORDET!"- Utbrast hon argt och visade hennes mobil för Abbu.

Alla stirrade på henne men vågade inte säga något. För... Suss von Ljuspartiquel var känd för att avrätta den som vågade lyfta ett finger emot henne.

Abbu såg förvirrat på Suss och tog mobilen för att trycka in koden medan Suss väntade otåligt. Sedan räckte Abbu tillbaka mobilen till Suss och hon fick fram ett leende.

-"Äntligen, hade jag inte fått det nu så hade jag avrättat halva ditt rike"- sa hon och gick mot mitt bord och satte sig bekvämt ner.

Folk började att viska mot varandra och musiken spelade i otakt.

-"MEN SPELA NÅGOT KLASSISKT! Och alla ALLA ni andra DANSA!"- Skrek Suss och skrev något i sin mobil.

Alla satte igång att dansa och musiken spelades. Men jag satte kvar då jag avskydde att dansa.

-"Och varför dansar du inte!?"- Sa hon argt.

Jag svarade inte och gav en nekande blick. Abbu gick snabbt fram till mitt bord och lade ner vänstra handen på bordet.

-"Suss von Ljuspartiquel, du kanske har makten att förslava öar och skada människor men du har inga affärer här i Sinatrah. Och om jag vore dig så skulle jag hålla huvudet lågt sålänge du inte är på dina marker"- Sa Prinsessan bestämt.

-"Humpf! Respekten nuförtiden... Jag var inbjuden hit av din far"- Sa Suss och drack en kopp te.

-"Du kanske var inbjuden men det ger dig inte rätten att skrämma mina gäster"- sa Abbu och andades lugna andetag.

-"HAHAHAHA! Skrämde?! Du borde tackat mig! Din far visste hur lite du gillade att vara omkring folk så jag gjorde dig en tjänst att komma hit. Dessutom sa han att jag var inbjuden sålänge jag gjorde att folk vek undan dig"- sa Suss och drack sista dropparna ur teet.