Koden Bakom Mörkrets Cirkel

Kapitel 12. Ett besök till Abbu

Vattnet vågade sig inte upp mot strandskanterna och klipporna var tystare än möss.

-"Trevligt"- sa jag och gav ett neutralt utryck medan vi gick in i den välkomnande fyren.

Den var stor och var fylld med utrustning för fiske, segling och golf. Det låg utspridda lådor och kistor som innehöll kläder, mat och ännu mera utrustning.

-"Eheh, känn er välkomna"- sa Linnea nervöst samtidigt som hon rotade i en låda efter kläder. Hon hängde upp olika passande kläder på ett skåp och bad oss att välja.

-"De fula damerna först"- sa jag.

-"Men du är en dam?"- Sa Linnea förvirrat.

-"Påpekar du att jag är ful?"- Sa jag hotande.

-"Ugh... Nej, nej, nej... Absolut inte"- Sa hon och valde en gul klänning.

-"Åh! Den här ser fin ut!"- Sa Julia och kramade en blå och fet glittrande klänning.

-"Fin..."- sa jag och hakade fast ögonen på en mörk rid outfit som passade mig på alla sätt.

Jag stirrade på de mörka läderstövlarna och mörka byxorna som gömde sig med skuggorna. Lite högre upp låg en mörk Wingdings mantel som enbart ett adligt släkte kunde bära. Och lite åt vänster kunde jag se en liten mörk ryggsäck som vägde rätt intill ingenting.

Men det var ingenting i jämförelse med den rödsvarta antika klädnaden som vilade på en stol. En klädnad som bar symbolen med ett brustet hjärta vid ett skräddarsytt spindelnät. Symbolen som stod för Wingdings Đ-T och anledningen till varför jag kunde känna min kraft långsamt vända tillbaka.

Jag kunde aldrig gömma mig från vem jag var, allt följde efter mig... Det spelade ingen roll åt vilket håll jag sprang mot men det ledde mig alltid till att återvända.

När jag satte på mig outfiten tillsammans med ett par handskar så fick jag bilder i huvudet. Minnen från ett förflutet sinne.

"Lukten av malm och järn, syner av diamanter och ädelstenar, de klingande och borrande ljuden från hackor och borrar. Sedan, ett ras av stenar som bringade skrik och panik. De skrikande ljuden som ekade över gruvan tills en djup tystnad avslutade allt."

-"Alexandra, varför har du på dig det där till en bal?!"- Sa Julia förskräckt.

-"Jag åker inte dit för att dansa och äta."- Sa jag och gav ett mörkt leende.

-"Okej... men? Varför har du på dig rid kläder och varför har du röda ögon!?"- Ifrågasatte Linnea.

-"Röda ögon?"- Sa jag mjukt medan jag vände ut mot fyrens toalett där det hängde en liten spegel.

Jag såg mig i spegeln och mycket riktigt glöd mina ögon i en lysande röd färg. Runtomkring ögat hade huden svartnat och kinderna fått svarta kristalliserade snöflingor. Som om jag fick kristall frost på mig. Mitt vågiga hår hade blivit mörkare och liknade ett hav av stjärnor då det också glittrade.

Jag fick komma på en lösning snabbt! De fick inte se mig med röda ögon! Jag stängde och låste toalett dörren och satte mig på en pall.

*knack, knack*

-"Alexandra!? Är du okej?!"- Sa Linnea bakom toalettdörren.

Men jag svarade inte, mitt sinne var skrämt och mina ögon förvirrade. Hände det igen? Jag log mot min omgivning, osäkerhet, ensamhet och rädsla omgav mig.

Spegelbilden hackade på sig, som om jag var nollor och ettor i ett dataspel. Vattnet frös till svart mörker kristall och jag kände mig helt plötsligt svag och övergiven. Känslan av att ĐT flöd igenom mina vener och artärer skapade kaos inom mig.