Koden Bakom Mörkrets Cirkel

Kapitel 20. Det bittra slutet - The End

Jag skickades iväg av Kajsa. Antingen dödades jag eller så dödade jag mig själv eller så...

-"😓"- Sa Bertil.

-"Åh, hej..."- Sa jag medan mina steg klumpigt gick på stranden.

Utan drake kunde jag inte flyga härifrån och utan teknik kunde jag inte heller göra någonting.

-"En storm ,)=?!= sig... :!# :€** #€ /(=! mästare?"- Frågade Chara vid min sida.

-"Jag... Jag ska skapa en ny parallell tidslinje och sedan ska jag krossa denna och mig själv! Jag ska inte tillåta detta... NU OCH FRAMÖVER SÅ SÄGER JAG ATT ALLA SOM BLIR BANNLYSTA KOMMER ATT FÅ MANIPULERA HUR DOM VILL PÅ UNIVERSUM UTAN KONSEKVENSER!"- Skrek jag frustrerat.

-"😢"- Grät Bertil

-"Jag är allvarlig, den förste som blir bannlyst och återvänder kommer att få allt jag har. Även ni mina vänner kommer att få en roll i det hela. Skydda den utvalde, ta emot er nya roll i det parallella universumet... Och vad som än händer, skydda denne från att hamna hos fel händer... Sin framtid kommer att ha sina kort och detta är bara en liten skärva av vad som väntar"- Sa jag medan min blick mörknade. 

-"😔"- Sa Bertil.

-"Mina vänner... Det har varit en ära att ha er vid min sida men ni kommer inte att minnas mig... Bara mina sista order..."- Sa jag och inledde förberedelserna.

-"Denne "utvalde" kommer att vara arvingen till allt som tillhör mig... Stoppa mig inte."- Sa jag och gick ut mot ett öppet fält.

Mina tre generaler och sjuhundratusen miljoner skuggvarelser samlades runt en ring med mig i mitten. Jag hade 48 kvadratmeter för mig själv och två testtuber vid min hand.

Mina ben föll ner på knä och jag gjorde något jag inte hade gjort på länge. Mitt sinne föll ner i meditation, jag kunde känna storm och en vind från sydöst. Mina händer kunde känna den lugna marken medan mitt hjärta kunde känna tid rinna långsammare.

Jag höll hårt om Wingdings Đ-T men teleporterade den till Voidic så att min "utvalde" kunde få den.

Nu återstod det bara en flaska, en flaska med ren DT. Flaskan som skulle ge mig kraften... Att förstöra tidslinjer och skapa nya...

Det var över, jag drack i mig hela flaskan och kände den söta saftiga smaken. Som om jag hade vandrat flera dagar i öken utan något rent vatten. DT var söt och vänlig men inte som Đ-T som var besk och sur.

Jag kände DT sprida sig med
Đ-T:et inom mig. Jag kände dess kraft och jag kände hur tid och rum splittrades från mig. Allt skulle försvinna men en ny tid skulle skapas, en tid där en del av mig skulle återvända igen utan att behöva lida av konsekvenserna. En ny tid där sann balans skulle hittas.

Jag kände hur jag långsamt upplöstes med tid och rum. Som om jag höll på att dö men ändå inte. Jag kände allt slitas isär i små bitar... Nollor och ettor...

Jag såg omkring mig och såg allt försvinna upp till vitt damm. Det var försent då det inte fanns någon återvändo. Men jag ångrade inget. Mina tårar av smärta rann ner, mina generaler såg på mig då de också kunde känna min smärta.
Som små skärvor försvann jag och som små dammkorn i ett döende land skulle jag förbli.

-"...Skaffa... en lojal... vän... till den utvalde... Will You Not?"- Sa jag medan världen slets bort och det blev svart.

Jag var i ett tomrum mellan värld och oändliga världar existerade.

Och framför mig låg två alternativ... Att fortsätta eller att avsluta. Som två knappar i ett spel. Antingen så du dör i spelet och fortsätter att spela vid senast sparade plats... Eller så avslutar du och börjar om spelet helt.