Kommer jag överleva Kapitel 3

4.3K 103 13
                                    

~Amelias Perspektiv~

~Lördag samma vecka som hon började skolan~

Jag har varit i skolan hela veckan bara för att min "bror" har väckt mig varenda dag. Han och jag är ensamma idag. Tills hans kompisar kommer. Ska jag vara ärlig så har vi börjat komma överens. Jag har faktist berättat om mamma för honom. Men jag pratar inte med hans mamma. För jag kan inte acceptera att hon är min nya "mamma.

-Amelia!!! Skriker Ogge.

-Vad?!! Skriker jag frågandes.

-Kom, säger han.

Jag går ut fån mitt rum och hittar Ogge i köket. Jag ger honom en frågande blick.

-Du får hjälpa mig att laga tacos, säger han.

-Okej, svarar jag.

Jag hinner inte ens börja innan ytter dörren flyger upp.

-Vi är här! Hör man några röster från dörren.

-Tja, skriker Ogge till dom.

-Har du fått ut din sura syrra från rummet, säger någon kille med keps.

-Felix, käft! Skriker Ogge.

-Sorry, säger han med en förlåtande blick.

Trodde faktiskt inte att Ogge kunde säga något sådant. Jag fortsätter med att hjälpa Ogge med tacos.

-Ogge, kan jag få prata med dig? Frågar en mörkhårig kille.

-Visst, säger Ogge och går iväg med den mörkhåriga killen.

~Ogges Perspektiv~

-Vad vill du? Frågar jag Omar.

-Jo, det är så att jag tror jag gillar din syrra, säger Omar.

Jag tittar chockat på Omar.

-Är du seriös? Frågar jag.

-Ja, säger han.

-Okej, mina tips är att vara snäll och försiktig mot henne, säger jag.

-Hon har det rätt jobbigt just nu så var försiktig, fortsätter jag och ger honom ett leende.

-Tack för hjälpen, säger han och ger mig en kram.

~Amelias Perspektiv~

När Ogge och hans kompis kommer så ringer min telefon. Det är mamma och jag blir direkt rädd. Är hon full eller inte? Jag går in på mitt rum och svarar.

"Hej, mamma" svarar jag.

"Vad fan är du unge?" Skriker hon i andra sidan luren.

"Jag är ju i Stockholm, jag har ju flyttat hit" svarar jag henne.

"Du får ta och komma hem nu!" Skriker hon.

"Mamma ring tillbaks när du är nykter!" Skriker jag i tårar och lägger på.

Det dröjer inte längre förens Ogge står i mitt rum och frågar vad som hänt. Jag berättar om telefonsamtalet. Han ger mig en kram och säger att maten är klar. Vi går tillsammans ut till matbordet.

-Varsågoda, säger Ogge och alla börjar äta.

Vi äter under tystnad. Eller jag gör det. Dom andra pratar på som om inget hänt.

-Amelia, vart kommer du ifrån? Frågar den mörkhåriga killen som jag tror heter Omar.

-Jag kommer från Jönköping, säger jag.

-Okej, svarar Omar. Han är otroligt söt.

-Vad brukar du göra på fritiden? Frågar en kille med fluffigt hår som jag inte uppfattat vad han heter.

-Ehhmm...jag tränade friidrott innan, men inte längre, svarar jag.

Efter det så avslutar dom sin lilla "frågestund" eller vad man nu ska kalla det. Jag är glad att dom inte frågade något om mamma.

När vi ätit upp så går vi ut. Trots att klockan är typ åtta på kvällen så skulle killarna till sin studio.

-Tja, killar, säger en man som jag inte har någon aning om vem det är

-Vem har skaffat tjej? Frågar mannen och pekar på mig.

-Det är min syrra Daff, säger Ogge.

-Jaha, säger mannen som tydligen hette Daff eller förmodligen kallas det. Man kan ju inte heta det.

Killarna går till en stor sal med speglar i. Sen kör dom igång någon låt och börjar dansa.

_________________________

Kapitel 3 ute! Ni får gärna kommentera vad ni tycker!

Puss och kram💕💖

//Alicia😘

Kommer jag överlevaOù les histoires vivent. Découvrez maintenant