Kommer jag överleva

Kapitel 10-Med tårar i ögonen

~Amelias Perspektiv~

-Måndag morgon-

Idag är det skola. Har inte varit där på ett tag. Det är lika bra att gå.

Jag har inte träffat Omar sedan "kramen". Men vi har pratat och vi ska träffas när han kommer till Stockholm.

Jag tog på mig ett par jeans med slitningar och en tröja med en dödskalle. Efter det drog jag några drag med mascaran och sen kände jag mig klar.

Jag gick ner till köket och tog frukost.

När jag ätit klart så gick jag mot skolan. Jag hade inte långt att gå. Vilket var skönt. Hatar att åka buss.

När jag kom in i skolan så var det som allt stannades upp. Alla blev så tysta så att man skulle kunna höra en knappnål falla.

"Titta på hennes kläder och hår" "Hon var ju inte vacker" "Stackars Ogge att ha henne som syster"

Orden som dom viskade till varandra hördes väl. Det var som knivar i ryggen. Jag har ju inte gjort dom något. Jag förbjöd mig själv att gråta trots att mina ögon vattnades. Jag skulle inte visa mig svag. Även om jag var det.

Jag gick in till klassrummet. Matte stod på schemat. Jag var först in i klassrummet.

-Hej, säger jag till min matte lärare.

-Hej, är du tillbaks? Frågar han.

Jag nickar som svar. Jag sätter mig längst fram i klassrummet. När alla andra elever kommer in så ignorerar alla mig. Dom bara tittar på mig som om jag vore helt dum.

Hela lektionen så får jag stå ut med att få grejer kastade mot mig allt från papper till suddgummin.

Att komma hem från skolan var en lättnad. Jag har alltid fått hat i skolan, men aldrig såhär mycket.

-Hej, säger Ogge. Jag trodde inte han var hemma.

-Hej, säger jag med ett påklistrat leende.

-Har skolan gått bra? Frågar han.

-Ja, säger jag och går upp till mitt rum.

Allting kändes just nu fel. Men innan så kändes allt rätt. Jag känner bara att ingen vill ha mig här.

Efter timmar instängd på mitt rum så går jag ut. Pappa och Ogges mamma hade kommit hem. Ogges mammas mage hade växt sen jag såg henne sist. Jag mådde bara dåligt av att veta att pappa skulle få barn med någon annan.

-Hej älskling, säger pappa när han ser mig.

Jag svarar inte utan går upp till mitt rum. Jag skulle kunna kräkas nu. Allt som händer får mig att må illa.

Jag vände och vred mig i sängen. Jag kunde inte somna. Alla andra sov. Det visste jag. Jag tände min lilla lampa på mitt nattygsbord. Jag tittade igenom mina lådor och tillslut hittade jag det jag sökte efter. Den lilla vassa metallbiten som var min bästa vän.

~Nästa dag~

Jag vaknade tidigt på tisdagen. Klockan var 5 på morgonen. Där jag haft mina armar i sängen var det blodigt. Jag drog bort lakanet och slängde det. Jag vände på madrassen då den var blodig också.

Idag bestämde jag mig för att inte gå till skolan. Jag tänkte aldrig mer gå dit.

-Amelia varför är du vaken? Frågar Ogge tröttsamt.

-Varför är du vaken? Frågar jag honom.

-Vaknade av att det lät härifrån, svarar han.

-Gå och lägg dig, säger jag.

Han gör som jag säger. Jag blir helt chockad av det.

Klockan var nu runt 10 och jag var ute och gick på stan. Jag satt på något café med en kopp choklad. När jag suttit där en stund så kommer det in en kille jag känner igen väl. Det är Omar. När han får syn på mig så börjar han le. Han går mot mitt bord. Vi kramas och det känns som om min mage ska explodera av alla fjärilar.

-Vad gör du här redan? Frågar jag.

-Vi ska prata om LA, säger han. Juste dom skulle ju åka till LA om några veckor.

-Längtar du? Frågar jag då jag kan se lyckans i hans ögon när han säger LA.

-Ja, säger han och hoppar på stället.

När vi är klara så går vi ut på gatan. Efter ett tag stannar Omar och tittar chockat på mina armar. Helt omedvetet hade jag dragit upp tröjärmen.

-Vad har du gjort? Säger han.

-Katten har rivit mig, säger jag och försöker ljuga.

-Tror du jag går på det? Frågar han.

-Ni har inte ens en katt, säger han sen.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag brister bara ut i gråt. Vi bestämmer för att gå hem till mig.

-Jag kan berätta allt om du lovar att inte säga något till Ogge, säger jag.

Omar nickar sen börjar jag.

_________________________

Två kapitel på en dag! Detta blev bara lite sent då jag fick reda på att 5SOS skulle komma till Sverige nästa år. Så har inte varit så kontaktbar. 😂 Så kapitlet är rätt slarvigt så döm mig inte.

Sen vill jag säga att om ni någon gång mår dåligt och behöver prata är det bara att kika mig.Eller om ni bara har frågor eller har bara vill prata. Jag heter AliciaBergholm där.

Puss och Kram💕💖

//Alicia❤️😘