Kommer jag överleva

Kommer jag överleva Kapitel 3

~Amelias Perspektiv~

Klockan hade blivit närmre 2 på morgonen när killarna fick gå hem. Jag fattar inte att dom orkar jobba så sent till så tidigt. Jag kände mig typ död och jag hade bara lyssnat och tittat på.

När jag kom hem så slängde jag mig i sängen och somnade fort.

~Nästa dag~

-Godmorgon, säger pappa.

-Godmorgon, säger jag.

-Gick det bra igår? Frågar han.

-Ja, säger jag.

Våra konversationer är alltid stela.

-Pappa, jag åker nog till mamma idag, säger jag.

-Men skolan? Frågar han.

-Jag är ledig denna veckan, säger jag.

-Okej, bara du är försiktig, säger han.

-Vi kan hänga med, hör jag några röster bakom mig säga.

-Bra, säger pappa och nickar mot de fyra killarna bakom mig.

Jag går upp på mitt rum och packar allt. Ibland förstår jag inte mig på pappa. Hur kunde han låta dom hänga med? Han vet ju själv hur mamma är och vad hon kan göra.

~3 timmar senare~

Vi sitter på tåget som ska ta oss till Jönköping.

-Så hur är din mamma? Frågar Felix. Den frågan som jag inte vill höra.

-Hon är speciell, säger jag och dom nickar. Jag måste berätta för dom. Men när?

Vi går av tåget och jag börjar gå. Vårt hus ligger inte alls lägenhet härifrån.

Jag öppnar dörren till lägenheten. Det ligger fullt med ölburkar och spritflaskor i hela lägenheten.

-Hallå!!! Skriker jag men får inget svar.

Jag går in till TV rummet och hittar mamma sovandes på soffan. Jag har killarna hack i häl hela tiden. Jag försöker väcka henne.

-Vad? Säger mamma tröttsamt.

-Jag är här, säger jag. Hon reser sig upp och tittar på oss.

-Vilka är det där? Frågar hon och pekar på killarna. Hon har nu rest sig upp.

-Det är Felix, Oscar, Omar och Ogge, säger jag. Hon tittar frågandes på mig.

-Ogge är min bror, säger jag fast ångrar mig i samma sekund som jag sa det. För innan jag hinner blinka så har mamma slagit Ogge. Jag skriker till killarna att de ska ut från lägenheten och de försvinner fort.

-Mamma att du ska vara så svartsjuk!!! Skriker jag.

-VARKEN DU OCH PAPPA BRYR SIG OM MIG!!!! Skriker jag och lämnar lägenheten.

Jag springer och försöker få syn på killarna. Inte långt ifrån lägenheten så hittar jag dom på en bänk.

-Ogge, är du okej? Frågar jag.

-Ja, svarar han.

-Jag ber verkligen om ursäkt för mamma, säger jag.

-Det är okej, svarar Ogge.

-Jag visste ju om detta, sa han.

Jag gav Ogge en kram sen gick vi runt i Jönköping. Ingen speciell stad. Ganska tråkig. Fast mycket bättre än Stockholm.

De andra killarna var tysta nästan hela tiden. Hoppas dom inte blev för rädda.

Vi bestämmer oss för att gå till mammas lägenhet. Vi måste ju sova någon stans inatt.

När mamma ser oss så säger hon inget. Jag går upp på mitt gamla rum. Jag blir chockad när jag ser att hon inte rört något i rummet.

-Vi får nog tränga ihop oss, säger jag.

-Det får plats två i sängen sen kan jag hämta två madrasser där tre stycken kan sova, säger jag och innan jag hinner blinka så har Omar slängt sina grejer på min säng.

-Jag sover här med Amelia, säger Omar när han slänger sig på sängen.

-Okej, säger jag och nickar chockat.

~Omars Perspektiv~

-Gillar du henne eller? Frågar Felix med ett stort flin.

-Kanske lite, svarar jag.

-Eller ganska mycket, säger Oscar.

-Okej då, säger jag och ger med mig.

Sen slutar vi prata när Amelia öppnar dörren. Hon har två madrasser med sig. Det ser inte smidigt ut alls.

-Hjälp? Säger jag frågandes.

-Ja tack, säger hon.

Sen så knackar det på dörren. Alla hänger med ner Amelia och öppnar. När hon öppnar så står det två polismän där.

-Vi söker Christina Holmén, säger dom.

-Det är min mamma, stammar Amelia fram.
_________________________
Kapitel 3 ute!!! Vinnarna av tävlingen kommer in i nästa kapitel.

Puss och Kram💕💖

//Alicia😘