Kommer jag överleva

Kapitel 18-Adopterad

Jag satt med pappa i soffan. Jag hade lugnat ner mig. Han hade lovat mig att berätta hela sanningen.

-Jag och mamma bestämde oss för att adoptera ett år innan vi hämtade dig. Vi bestämde oss för att adoptera ifrån Polen. Vi har inga uppgifter om dina föräldrar utan bara om din tvillingsyster.

-Vad heter hon? Frågar jag pappa försiktigt.

...

När vi pratat om adoptionen och allt runtomkring så kände jag ändå en sorts lättnad.

-Ogge visste du? Frågar jag Ogge som sitter bredvid mig i soffan.

-Nej, det är en lika stor chock för mig som det är för dig, säger han.

Jag nickar och börjar gå till mitt rum. Jag ska då ha en syster någonstans här i Stockholm. Jag söker på Ronja Karlsson på FB. Jag får många träffat i Sverige och även i Stockholm. Men efter en dels litande så hittar jag en tjej på 15 år, hon bor i Stockholm, men det står att hon kommer i från Polen. Hon var skrämmande lik mig.

-Pappa kom! Skriker jag.

-Vad? Säger han och stärker fram huvudet genom dörren.

Jag pekar på skärmen. Han läser noga vad som står och även tittar på foton.

-Kontakta henne, säger han.

-Vad ska jag säg? Frågar jag honom.

-Fråga typ om hon är adopterad, säger han.

-Så jag ska bara, "Hej! Är du adopterad, jag tror vi är syskon" eller vad? Säger jag sarkastiskt.

-Ja, precis, säger han och ler.

Jag stänger ner datorn. Har inte bestämt mig än vad jag ska göra.

...

Min dörr flyger upp och bakom dörren står världens bästa människa.

-Omar! Skriker jag och slänger mig i han armar.

-Jag måste berätta massa saker för dig, säger jag stressat.

-Lugna dig, Ogge har redan berättat, säger han och läger sin hand på min rygg. Jag ler.

-Jag har saknat dig, säger jag och ger honom en kyss.

-Jag har saknat dig med, säger han.

_________________________

Jag säger bara...Högstadiet suger, därav den dåliga uppdateringen.

MEN TACK VARE ER SÅ HAR BOKEN NU 50K LÄSNINGAR!!! DET ÄR SJUKT! TACK TACK TACK TACK TACK TACK!!!!

Älskar er💕💖

//Alicia❤️😘