Kommer jag överleva Kapitel 5

4K 94 14
                                    

~Amelias Perspektiv~

-Pappa, snälla!!! Skriker jag på pappa. Än en gång så försöker jag övertala honom. Denna gången om att få hänga med på en fest.

-Aldrig, dom som är där är mycket äldre än dig, säger han.

-Och? Säger jag frågandes.

-Dom kan göra vad som helst, säger pappa.

-Pappa jag är 15, säger jag.

-15 år och opålitlig, säger han.

-TACK FÖR DET!!! Skriker jag. Jag springer in på mitt rum och smäller igen dörren. Då ramlar mitt foto ner från skrivbordet.

Jag tänker gå ändå. Även om jag måste ta mig ut genom fönstret.

Vi ungefär 21:00 så hoppar jag ut genom fönstret. Där står Felix, Oscar, Omar, Ogge, Miranda och Amanda.

-Så du fick gå trots allt, säger Ogge.

-Varför tror du jag hoppat ut genom fönstret? Säger jag och Ogge skrattar. Jag slår till honom löst på armen.

-Ajjj, säger han.

-Lägg av, säger jag.

När vi kommer in på festen så spelas det hög musik. Jag hör ingenting förutom musiken. Folk står väldigt hopträngda och dansar. Vi går mot baren och får några drinkar som jag inte vet vad dom innehåller.

Jag drar med Miranda och Amanda ut på dansgolvet. Vi står och dansar väldigt länge. Efter ett tag så kommer det fram några killar. Säker 2 år äldre än oss.

-Tja, tjejer, säger dom.

Vi hälsar på dom. Vi står långe och pratar. Efter ett tag så står jag med mina läppar mot en av killarnas läppar. Jag inser hur jävla dum jag är. Jag känner honom inte. Jag vet inte ens hans namn. Men trots allt så slutar jag inte kyssa honom. Fan, jag förstör livet.

~Omars Perspektiv~

När jag ser Amelia och killen så vill jag bara sticka hem. Jag var nog bara korkad när jag trodde att det kunde bli något. Jag kan inte hindra mig själv när jag drar henne ifrån henne från killen.

-Vad gör du? Frågar Amelia chockat.

-Förlåt, säger jag.

-Du behöver inte be om ursäkt, säger hon och ger mig ett leende. Jag som trodde att hon skulle vara väldigt arg på mig just nu.

Vi samlar ihop alla och sen går alla hem till sig. Jag går till Felix.

~Amelias Perspektiv~

Jag är fortfarande chockad över vad Omar gjorde. Varför ville han inte att jag skulle kyssa den där killen? Egentligen hade jag inga känslor för den killen, men jag kunde inte kontrollera mig. Med miljoner tankar snurrandes i huvudet så somnar jag.

Jag vaknar av att någon hoppar på min säng. Jag kollar och där står Ogge med ett flin på läpparna. Jag tittar på telefonen. På skärmen står det 06:30!

-Din lilla jävel! Skriker jag och springer efter honom.

Han ramlar och då börjar jag slå honom.

-Sluta! Skriker han samtidigt som han skrattar.

-Du väckte mig vid halv sju!!! Skriker jag.

-Förlåt, säger han.

Jag slutar slå honom. Han har fått nog.

-Du är seriöst dum, säger jag.

Han skrattar som respons. Jag räcker ut tungan mot honom.

Jag går upp på mitt rum och byter om från pyjamas till ett par jeans och en tröja. Jag tar med mig min telefon. Jag har fått SMS från Omar. "Jag gillar dig" står det. Jag blir helt chockad. Vad menar han? Han måste skickat fel.

Jag svarar honom inte. Jag går bara ner till Ogge.

-Är du okej? Frågar Ogge chockat.

-Ja? Säger jag frågandes.

-Du är likblek, säger han.

-Jag är okej, säger jag och går in på mitt rum.

Har Omar känslor för mig? Jag har ju inga känslor för honom. Eller? Tankarna snurrar runt, tillslut så sitter jag ned tårarna rinnandes ner för kinderna. Jag snyftar lågt så ingen ska höra mig. Jag vill vara ensam. Då mår jag dom bäst, men ändå sämst. Jag tar upp saxen ur byrålådan. Jag har många gånger tänkt att jag ska prova, men aldrig vågat. Jag är verkligen nära, men just då knackar det på dörren.

_________________________

Vem tror ni knackar på dörren?❤️

TACK FÖR 1 K LÄSARE!!!!😘😘 NI ÄR BÄST!!!❤️💕 JAG KAN INTE TACKA ER NOG. NI BETYDER SÅ SJUKT MYCKET❤️💕

Massa pussar och kramar till er❤️😘

Ta hand om er//Alicia💕💕

Kommer jag överlevaOù les histoires vivent. Découvrez maintenant