Kommer jag överleva

Kapitel 16-Jönköping.

Jag öppnade bildörren och andades in Jönköpings luft. Nu var jag hemma. Det är här jag ska vara och inte någon annan stans.

Jag möttes av Mia vid dörren.

-Hej! Säger hon och ger mig en välkomnande kram.

-Hej! Säger jag och kramar henne hårt.

-Du ska bo på övervåningen, säger hon. Jag förstår i vilket rum hon menar.

Jag bär upp min ryggsäck med alla saker jag hade med mig. Som min halva garderob typ.

Jag sade hejdå till pappa och sen gick jag och Mia in.

~Ungefär 2 månader senare~

Under tiden som gått så hade killarna varit i USA. Dom hade tydligen haft det väldigt bra. Idag skulle dom komma till Eksjö stadsfest och köra lite låtar. Ogge hade tjatat hål på mig att jag skulle komma och tillslut så gick jag med på det. Det var ju inte så långt att åka iallafall.

Klockan var runt halv åtta på morgonen bär jag blev hämtad av killarna i deras turnébuss. Jag kände nervositeten stiga när jag klev in. Jag visste att Omar satt i busen. Vi hade inte pratat något sen jag förstörde allt.

-Hej! Skriker alla och jag får en kram av alla. Ja, av Omar med faktiskt. Förmodligen för att bara vara snäll. För kramen kändes inte äkta.

-Hur har du haft det? Frågar Ogge.

-Bra, säger jag och ler. Nu under sommarlovet hade jag varit hos Mia lite längre. När skolan börjar ska jag bara vara där på helgerna.

Jag var tyst mestadels under resan. Killarna pratade mest med varann.

-Vi är här! Säger Daff och killarna hoppar ur bussen.

Vi är typ gömda någon stans i ett hus. Det är folk utanför som står i kö. Killarna vill inte göra så stor uppmärksamhet...än.

Killarna pratar lite om upplägget och plötsligt så viskar någon i mitt öra. "Kan vi prata lite". Jag vänder mig om och ser Omar. Jag nickar lite och vi försvinner ut från byggnaden och sätter oss på baksidan där ingen kan se oss.

Vi sitter båda tysta. Allting är så pinsamt. Kan han inte säga någonting? Det var ju han som ville prata? Tänker jag.

-Är du nervös? Frågar jag honom.

-Neee, inte än iallafall, säger han.

Helt plötsligt så lägger Omar sin hand på min. Jag ryser till och känner känslorna bubbla inom mig.

-Jag saknar dig, säger han och tittar på marken.

-Jag saknar oss, fortsätter han och tittar mig djupt in i ögonen.

_________________________

Jag lovade ett kapitel idag och här är det. Jag är inte speciellt nöjd med detta kapitlet. Men ni får gärna lämna en kommentar så gör ni mig glad.

Tack för alla fina meddelanden på kik och kommentarer. Jag älskar er.

Puss och Kram💕💖

//Älskar er.❤️😘