Kidnappad & kär

Kapitel 7

Förlåt för att jag inte har uppdaterat på ett litet tag. Men jag lovade ju att lägga ut ett kapitel i veckan minst. Vilket jag höll.

Så hoppas detta kapitlet blir läsvärt och tack ännu en gång för att ni stöttar mig och läser.

ENJOY
----------------

''Melodie?'' hördes en mansröst och in kom ingen mindre än Emil instormandes.

Han stannade tvärt när han såg Adam hålla mig mot väggen och min klänning samt bh är nerdragen. På något vis ler han lite, varför? För att han ser mig såhär eller är det något annat jag borde veta?

''Bort från henne!'' skriker Emil och rusar fram till Adam och puttar bort honom från mig.

''Hon är min, gå härifrån nu, jag varnar dig Emil. Du vet vad jag kan göra, och det kan hända igen!'' säger Adam och ler onskefullt.

Vad menar han med det? Att Emil vet att han kan skada någon, eller till och med döda någon! Jag vill inte att Emil ska bli skadad också. Allt är mitt fel då.

''Emil snälla gå, jag vill inte förlora dig också'' säger jag tyst och kollar ned i marken.

''Vadå förlora mig också?! Vad har hänt med Sophie?!'' skriker Emil och puttar nu upp Adam mot väggen och håller ett hårt tag om hans hals.

''Nej, den lilla snorungen har jag inte fått tag i än, så du kan vara lugn mannen'' säger Adam och försöker fösa bort Emils hand från sin hals.

Emil puttar bort Adam och går fram till mig.

''Är du okej Melodie?'' frågar han och hjälper mig med att dra upp min bh och klänning.

''Ja, snälla gå'' säger jag utan att få ögonkontakt med Emil.

Adam ligger fortfarande på golvet och håller om sin hals. Emil hade ett ganska hårt tag, det syns eftersom Adam är helt röd på halsen. Men han förtjänar det faktiskt.

''Vem menade du att han hade skadat då?'' frågar Emil och föser upp mitt huvud så jag kan se honom.

''Jayden'' svarar jag.

Jag vet inte om emil vet vem det är. Jag träffade ju honom bara sådär plötsligt när jah tappade bort Sophie.

Emils ansikte blev allt mer rött, av ilska? Han såg inte speciellt glad ut i alla fall.

Plötsligt hoppar Emil över Adam och slår slag efter slag.

''Vad har du gjort mot min bror din jävel?!!'' skriker Emil och slår ännu ett slag.

Emils bror? Är Jayden Emils bror? Visst, de båda har brunt kort hår, gröna underbara ögon och ett fantastiskt leende. Men att dem var bröder?

Adam ser ut att ha väldigt ont, vilket jag kan förestå. Men på något vis tycker jag lite synd om honom. Men varför kämpar inte Adam emot? Han bara ligger där och tar emot slagen. Vänta, ler han?

Nej, nu får det vara nog.

''Nu räcker det Emil'' säger jag och springer fram till Emil.

''Vi går härifrån, okej?'' säger jag när jag äntligen har fått bort Emil från Adam.

Han bara fnyser till och jag leder honom mot dörröppningen.

När vi öppnar dörren står Sophie där utanför. Helt smutsig och sönderslagen.

''Sophie?'' skriker Emil och slänger sig i hennes famn.

''Vad har hänt?'' frågar jag och kollar på henne.