Kidnappad & kär

Kapitel 10

''Är du okej Melodie?'' säger han och ger mig mina kläder.

Jag nickar lite lätt på huvudet och ser att Adam försöker att smita.

Jag pekar lätt mot dörren där Adam kryper emot och Jayden kliver fram. Adam kollar upp på honom och man hör att han sväljer hårt.

''Du ska allt få för detta ditt äckel'' ryter Jayden och slår honom hårt på kinden.

Jag kollar bort och försöker att ta på mig kläderna istället. Men jag hör att Jayden fortfarande slår Adam. Visst han förtjänar detta när han gjorde detta mot mig, men varför ligger han bara där och inte gör motstånd?

Adam ligger fortfarande naken, vilket är lite pinsamt eftersom Jayden är här.

''Jayden?'' säger jag tyst och kollar på honom. Han vänder sig om och ser på mig.

''Ja?'' säger han och går fram till mig.

''Kan vi ta oss härifrån nu?'' säger jag och kollar bort mot den nakne Adam.

Jayden nickar och innan vi går ut så slår Jayden Adam hårt i magen så att han nästan tappar andan.

''Vad var det bra för?'' frågar jag.

''Han förtjänade det Melodie, han gjorde något otäckt mot dig, ellerhur?'' svara han och leder mig ut mot bilen.

Vi sitter helt tysta under hela bilfärden. Jag hade inget och säga, tydligen inte han heller. Men det var en pinsam tystnad. För nu vet både han och jag att jag kan prata med andra i mina tankar. Är det bara Jayden jag kan prata med eller går det med andra? Ingen aning.

Nu vill jag bara tillbaka till Sophie och Emil. Se hur dom mår och börja därifrån.

När vi svänger in vid uppfarten till Emils och Sophies hus så kom jag på en sak. Mår Sarah okej?

Det första jag frågar när jag kommer in är om jag kan låna telefonen. Vilket jag också får.

Jag knappar in Sarah nummer och ringer. Medger några långa pip så hör jag sarahs röst.

''Ja?'' säger Sara.

''Hej det är jag, Melodie.'' säger jag.

''Mel?''

''Jag vill bara höra om du mår bra''

''Förlåt, jag skulle ha litat på dig, allt är mitt fel''

''Nej, allt är hans fel, inte ditt,''

''Förlåt ändå, mår du bra?''

''Kunde mått bättre, men oroa dig inte''

''Vad gjorde han?''

''Vi tar det imon, okej? Ta hand om dig Sarah'' säger jag innan jag lägger på.

Visst det var kanske lite oförskämt att inte säga vad som hade hänt, men jag vill inte att Sarah ska bli ännu mer indragen i detta.

Jag gäspar stort och Jayden kommer fram till mig med en macka i handen.

''Ät'' säger han och ger mig mackan.

''Tack'' mumlar jag och ler.

Jag visste inte att jag såhär hungrig. Mackan försvann lika fort som jag fick den. Jayden bara fnissar åt mig när jag tryckte i mig den som en bäver.

''Vill du ha en till?'' frågar han.

Jag skakar på huvudet.

''Nej tack, är bara trött'' svarar jag.

Jayden nickar och leder mig upp för trappan och in till ett rum. Vilket jag antar att det är hans. Bor han med sin bror och hans tjej? Aja, får man väll.

Han klär av sig så han endast har kalsonger på sig innan han kryper ner i sängen. Jag står bredvid och kollar lite snett på honom.

''Kommer du?'' frågar han och gör en gest med armen.

Jag nickar och börjar ta av mig min klänning så jag bara har underkläder på mig innan jag kryper ner bredvid honom.

Jayden är så varm, gosig. Vi ligger bredvid varandra och han håller om mig som att han aldrig skulle vilja släpps taget. Kan inte fatta att det verkligen händer. Mitt liv har fått en mening på grund av denna killen. Han hjälper mig från Adam, han hjälper mig med mitt liv.

Men nu finns det bara en sak kvar att hjälpa mig med.

Att träffa min familj.

-------------

Förlåt för dålig uppdatering.

Har inga ursäkter.

Antar att jag har dålig skrivlust just nu.

Kommer länge kapitel sen, lovar.

Tack för att ni läser och jag älskar och läsa era fina kommentarer.

Rösta och kommentera för mer.

Puss & Kram, Rebecka.