Kidnappad & kär

Kapitel 14

''Vad gör du här?'' säger jag med en pipig röst.

Jag vet att jag inte kan ta mig ut. Kanske hör någon om jag skriker? Nej, jag vill inte testa.

''Jag har inte lämnat dig än gumman'' säger han och ler.

Usch vad jag hatar honom alltså.

''Vad tänker du göra?'' frågar jag.

Han bara börjar skratta och närmar mig sakta.

''Håll dig borta från mig ditt äckel'' säger jag och puttar bort honom.

Men han bryr sig inte utan bara börjar gå mot mig med snabbare steg tills han har ett hårt fast grepp om mina handleder.

''Aldrig'' säger han.

Då börjar jag spotta på honom och sparka honom mellan benen. I börjar gick det eftersom han släppte taget om mig. Men kom snabbt på att jag inte kan komma ut. Adam har nyckeln och kan inte skrika heller.

''Dedär skulle du inte ha gjort unga dam'' säger han och ler ett onskefullt leende.

Jag fick rysningar av det och började backa in i hörnet av rummet. Långsamt började han ta av sig sina kläder under tiden han började gå mot mig.

''Låt mig va'' skriker jag och puttar bort honom när han är nära.

''Nu äntligen får jag dig igen'' säger han och står nu endast i kalsonger.

Han trycker in mig i hörnet och börjar ta av mig mina kläder.

''Nej snälla, snälla'' säger jag med pipig röst. Men han bryr sig inte utan fortsätter.

''Jag gör vad som helst om jag bara slipper detta'' tillägger jag'.

''Vad som helst? Det jag vill är att få vara i dig min sköna'' viskar han.

Jävla pedofil! Jag tänker inte, INTE bli våldtagen igen. Nu räcker det, det var droppen.

Jag samlar energi och sprakar så hårt jag bara kan. Sprattlar, spottar, skriker ja allt.

Tillslut ligger han på golvet, naken. Han bara kollar på mig med ögon av smärta. Jag kunde nästan inte sluta le när jag så honom sådär. Han förtjänar det.

Men nu måste jag ta mig ut härifrån. Ta fast den jävla grisen och bara krama om Jayden.

Juste Jayden! Min gåva. Jag kan prata med Jayden i mina tankar och ha kan tydligen svara tillbaka. Vet inte om det bara funkar med Jayden, men han är den ända jag har provat.

'Jayden, älskling?' tänker jag och är tvungen att repetera det någons gånger innan jag får svar.

'Melodie? Vart är du?' hörs hans röst i mitt huvud. Får nästan gåshud.

'I rummet längst ned till vänster i korridoren, det var ingen polis här, det var Adam. Jag vill gärna att du skyndar dig, för jag tror inte han kommer ligga på golvet hela dagen' tänker jag och får direkt svar.

'Jag kommer, håll ut' är det sista jag får i mitt huvud innan jag hör hur någon börjar banka på dörren.

''Melodie?'' hör jag Jayden säga och det hörs som att allt fler folk ansluter sig till att få upp dörren.

Då ser jag Adam ställa sig upp på andra sidan av rummet med argsinta ögon. Han knyter fast sin hand till en näve och är precis påväg att kuta mot mig när dörren öppnas med en smäll. Rakt på Adam så han kastas in i väggen. Det får mig att skratta.

''Åh Melodie, är du okej gumman?'' säger Jayden när han kommer in.

Två poliser rusar in och går direkt till Adam. Nu äntligen kanske jag kan få lite lung och ro igen. Utan Adam.

''Ja, jag är okej, tack'' säger jag till Jayden och kysser honom på munnen.

''Vänta bara tills jag är fri igen, då jävlar'' ryter Adam påvägen ut genom dörren.

---------

Tack så mycket för över 4K läsningar.

Jag älskar alla er.

Det kommer längre kapitel, orkar bara inte just nu när jag har så mycket att göra. Istället skriver jag korta kapitel oftare.

Om ni undrar så är boken inte slut än, haha det kommer hända mycket mer kan jag lova.

Tror ni Adam kommer bli dömd och får sitta i fängelse? Eller kan det kanske hända något annat?

Det får ni se i nästa kapitel.

Puss & Kram, Rebecka.