Kidnappad & kär

Kapitel 8

''Adam!?'' nästan skriker jag och kollar skräckslaget på både Emil och Sarah.

''Vad?'' säger hon och kollar på oss.

''Va inte nära den killen, han är inte som du tror. Han är en äcklig, otäck, elak och bara ute efter sex'' säger jag och får hela kroppen att rysa till.

''Min Adam? Nu ljuger du Melodie'' säger hon och backar ett steg.

''Nej, jag vet vem han är Sarah, han våldtog mig. Så snälla, va inte nära honom'' säger jag.

Sarah nickar långsamt och kollar ner i marken. Jag ser att en tår rinner ner från hennes kind.

''Jag ska nog gå nu'' stammar Sarah fram och börjar gå.

Emil kommer fram och kramar mig hårt. Det behöver jag. Emil är en bra vän, han förstår och hjälper andra.

''Ska vi gå in till Sophie och Jayden?'' frågar Emil och jag nickar.

-----

Både Jayden och Sophie ligger i varsin säng i samma rum. Båda är omplåstrade och verkar må bra.

Emil går fram till Sophie och kysser henne på munnen. Ser ut som att båda vägrar att släppa.

Nu är det uppenbart att dom är ett par, vilket jag borde ha sett från början.

Jag går fram till Jayden och kramar honom försiktigt. Båda ler.

''Hur mår du?'' frågar jag och han ler.

''Bra nu när du är här'' säger han.

Han böjer sig långsamt fram och kysser mig långsamt och passionerat på mina läppar. En underbar gnista lyser upp min kropp. Han är underbar.

''Jag trodde du var död innan'' viskar jag.

''Jag tror jag svimmade, sen när jag vaknade var du borta. Förlåt mig'' säger han och kramar om mig hårt.

''Jag älskar dig'' tillägger han.

Jag blir helt varm i kroppen, sa han precis att han älskade mig? Alltså älskade? Åhh, det är inte sant. Mitt liv suger inte längre.

Från denna stund har mittliv en mening.

''Jag älskar dig också'' viskar jag innan våra läppar förenas ännu en gång.

''Jag ska skydda dig Melodie, jag lovar'' säger han innan vi båda somnar i varandras famn.

---------

Mobilen vibrerar bredvid mig och jag vaknar långsamt. Jayden sover fortfarande. Han är så söt när han sover.

Jag tar tag i mobilen och svarar.

(S- Sarah M- Melodie A- Adam)

S: Förlåt Mel. *snyft*

M: Vad är det Sarah?

S: Jag skulle ha lyssnat.

M: Vad har hänt?

S: Han är precis det du sa, förlåt.

M: Adam? Vad har han gjort?

S: *gråt* Han kommer.. Mel hjälp!

A: Om inte du kommer hit inom 10 minuter kommer Sarah hamna där du är just nu.

M: Du rör inte henne, hör du det?!

A: Vi får väll se, och en sak till, kom ensam. Utan att någon vet.

Jag la snabbt på, tog min jacka och sprang ut från sjukhuset.

Det här kan bara sluta illa, antingen skadas Sarah eller jag.

Jag springer förbi husen, ner mot torget och in på en liten väg.

Nästan där.

Jag stannar när jag står framför hans hus, vitt stort läskigt hus.

Jag hatar huset, jag hatar honom.

Långsamt går jag upp mot dörren och drar ner handtaget. Kanske han inte märker något om jag kommer in utan att han ser? Då kanske jag har chansen att rädda både Sarah och mig.

När jag öppnar dörren står Adam mitt framför mig. Sarah syns inte till.

Lurade han mig?

''Vart är Sarah?'' frågar jag.

''Åh lilla gumman, ledsen för din besvikelse, men hon är inte här'' säger Adam och ler onskefullt.

Jag hatar hans leende.

''Vadå inte här?''

''Om du gör som jag säger kommer jag inte röra henne, okej?''

''Hur vet jag att du pratar sanning och inte lurar mig?''

Adam tar fram sin mobil och visar en video på Sarah fastbunden någonstans där det är mörkt. Hon det rädd ut.

Jag andas fort och sväljer hårt innan jag nickar.

''Bara om du släpper henne först'' säger jag.

Adam ler och tar tag i min arm medans han går upp för trappan med mig bakom.

Han puttar in mig i ett rum jag minns väl. Det var här han våldtog mig den kvällen.

Han stängde dörren och låste.

''Jag är snart tillbaka'' säger han innan det blir tyst.

Jag kollar runt för olika alternativ att rymma ifrån. Fönstret är fast, måste ha en nyckel för att öppna det. Och dörren är också låst.

Jag är fast.

-------

Dörren öppnas och in kommer Adam.

''Jag släppte Sarah, och nu är du min igen'' säger han.

''Äntligen ska vi ha lite kul igen, kanske även ännu roligare än förra, eller vad säger du älskling?''

Åhnej snälla. Inte igen.

Måste ut härifrån.

Jag vill inte uppleva samma minne med honom igen.

-----------

Här har ni nästa kapitel.

Hoppas nu gillade det!

Rösta och kommentera vad ni tror kommer hända.

Kommer Melodie att bli våldtagen igen, eller kommer hon lyckas fly?

Det får ni se i nästa kapitel!

Puss & Kram, Rebecka.