Kidnappad & kär

Kapitel 13

''Jayden, snälla lämna mig inte i detta helvetet'' säger jag och känner hur tårarna börjar strömma ner för min kind.

Mamma tar snabbt upp sin mobil och ringer 112.

Adam har försvunnit.

Det dånande ljudet hörs fortfarande i mina öron. Men jag ser inget.

Plötsligt öppnar Jayden sina ögon och kollar rakt in i mina.

''Aldrig'' säger han och kysser mig passionerat på mina mjuka läppar.

''Du lever'' säger jag och håller om honom.

Han ger mig ett svagt leende innan han börja småblunda igen.

Blod rinner ifrån hans bröst.

Sirener hörs en bit ifrån och närmar sig snabbt.

I andra sekunden vimlar det av ambulans och poliser.

Jayden lägger dom på en bår och ber mamma och mig att följa med.

Poliserna har inte hittat Adam än. Han måste ha försvunnit någonstans väldigt snabbt.

------

(Dagen efter)

Jayden har precis hämtat sig lite efter operationen som han var tvungen att göra akut igår. Skottet hade spruckit hans ena njure och var tvungen att opereras.

Vi har inte hört något om Adam. Han är fortfarande försvunnen.

Jag har suttit bredvid Jayden här hela tiden.

Varje timme.

Varje minut.

Varje sekund.

Jag tänker aldrig lämna honom.

Jayden öppnar sakta sina ögon efter att hans sömn. När han ser mig ler han stort.

Jag håller hårt i hans hand och ler tillbaka.

''Hur mår du gubben?'' frågar jag.

''Bättre nu när du är här'' svarar han.

''Hört något om Adam?'' tillägger han.

Jag skakar på huvudet.

''Polisen har inte hittat något spår alls''

''Den jäveln förtjänar fängelse, allt han har gjort mot dig och nu mig''

Det knackar på dörren och in kommer Dr Hamm, Jaydens doctor.

''Så, hur mår du idag Jayden, några smärtor kvar i bröstet?'' frågar han.

''Lite men inte så farligt'' svarar Jayden.

Jag håller fortfarande Jaydens hand, hårt.

''Jag ska bara ge dig lite smärtstillande så kan du nog skrivas ut imorgon''

Både Jayden och jah börjar lee. För imon kan vi äntligen har lite tid för oss själva och slippa Adam.

Hoppas jag i alla fall.

''Och juste, polisen ville prata med dig Melodie. Han sitter i rummet längst ner till vänster i korridoren'' tillägger han innan han går ut.

Jag suckar. Har inte pratat med poliserna förän igår kväll när allt hände. Och det var bara lite snabba frågor. Nu kommer det säkert ta en lång stund.

''Okej, here we go'' säger jag, ger en puss till Jayden och sedan börjar jag gå.

Sakta öppnar jag dörren och ser en polis sitta bakom ett bord och stirrar på mig.

''Sätt dig'' säger han och man kan höra att hans röst är ganska så bekant. Men kan inte lägga fingrarna på vem.

Polisen går till dörren och låser innan han ställer sig framför mig.

Han tar av sig sin polisuniform och det som är för ansiktet innan jag får se vem det är.

Adam.

----------

Förlåt för kort kapitel men jag är och sommarjobbar mycket några veckor framåt nu. Så har inte så mycket tid att uppdatera.

Men jag gör det för eran skull så fort jag får tid över.

Vad tror ni Adam hittar på nu?

Kommentera och rösta så ses vi i nästa kapitel.

Puss & Kram, Rebecka.