HALV ✔

e l v a

Xander
🌖

Vad fan gjorde du sådär för? röt min varg ursinnigt.

Enda sedan jag hade skällt ut den där irriterande Raelynn, som trodde att hon var något, hade han blängt och morrat åt mig.

Tyst, fräste jag bara tillbaka.

Liksom vad ville han? Jag visste väl inte varför jag hade reagerat som jag hade gjort när jag hade hört hennes röst... Jag som hade önskat och tänkt att den skulle vara mer som en ragatas men... det var det motsatta.

Som rinnande sötsliskig honung hade hennes stämma trängt in i mina öron och distraherat mig. Helt förstört min koncentration. Jag hade verkligen kämpat emot den där konstiga impulsen, jag hade fått flera gånger nu, att bara slänga mig över henne.

Som vanligt klampade jag fram med arga steg i korridoren så att dem andra eleverna gav mig lite halvskumma blickar men det brydde jag mig inte om.

Låt dem stirra, tänkte jag när jag gick förbi några av dem. Jag kan fucking klå upp dem om jag så ville.

När jag väl hade rundat det ena hörnet stannade jag plötsligt upp. Utan förvaring hade en oroväckande känsla spridit sig i bröstet på mig, bort med Raelynns påverkan och fram med känslan av obehag.

Och mina händerna blev till hårda knytnävar när jag kom på varför, det var min varg som hade gått igång på det här och skall som en galning på insidan.

Winterflocken.

Såklart, vi gick ju på samma skola men brukade inte särskilt ofta stöta på varandra. Medvetet eller ej, så var det bättre på det sättet.

Jag tvekade en stund, borde jag vända om? Men direkt efter jag hade tänkt den tanken hade jag fnyst till. För fan inte, om dem inte ville snacka med mig fick dem fucking gå någonstans.

Jag hann knappt gå något steg innan tre stycken blonda killar kom och ställde sig framför mig och blockerade vägen. De hade kaxigt korsat armarna och spänt sina mesiga käkar för att skrämma mig.

Ha!

Jag höjde på ögonbrynet åt dem, speciellt åt Grayson. Han stod i mitten av dem med sitt snaggande huvud och äckliga attityd. Direkt när jag fick syn på hans smala ansikte fick det mig genast att längta hem till min boxingssäck.

Åh, vad jag ville nocka honom.

"Nämen... är det inte Xander? Midnightflockens stolthet." Hånade han mig det första han gjorde och hans andra polare skrattade dråpligt i bakgrunden.

Jag ville genast himla med ögonen. Wow, aj den sved. Var det ärligt det bästa han kunde komma med?

Istället för att ställa till med en scen när min näve träffade hans fula nylle fortsatte jag bara framåt men hans hand på min axel som tryckte mig tillbaka fick mig att backa.

"Vad vill ni?" Fräste jag hotfullt och spände ögonen i honom.

Även om jag var längst ut av dem, tonade ändå Grayson upp sig framför mig och försökte se tuff ut. Ett otäckt flin syntes på hans läppar och jag gav honom min bästa bitchblick.

"Åh, vi ville bara hälsa att det kommer bli kul ikväll, eller hur grabbar?" frågade han sina följeslagare och dem skrockade instämmande.

En aning förvirrad drog jag ihop ögonbrynen, vad i helvete? Jag försökte tänka tillbaka på om något speciellt skulle hända idag men ingenting specifikt kom upp i huvudet.