HALV ✔

t o l v

Raelynn
🌹

Kelly såg ärligt ut att vilja explodera.

Det var som en tickade bomb som bara väntade på att avfyras. Inte bokstavligt talat då men det var i alla fall någonting i närheten. Hon hade alltså suttit i exakt samma position enda sedan jag och Tina slog oss ner bredvid henne. Med djupa veck i pannan, ögonbrynen ihop dragna och naggande på ena nageln såg det inte ens ut som om hon visste att vi befann oss här med henne. 

"K-kelly?" frågade jag osäkert och la sakna ner gaffeln. "Eh, är du okej?"

Hon reagerade först inte, utan Tina var faktiskt tvungen att puttade till henne i axeln för att få henne att titta upp, så djupt insjunken i sina egna tankar var hon. Hon mötte förvirrat våra blickar vilket bara bekräftade att hon inte hade märkt av oss. 

"Öh...ja", svarade hon lite efter och började sedan tittade sig omkring i den fullsatta matsalen. "Vet ni var McKenzie är?"

Jag utbytte en blick med Tina, hennes bruna ögon var också lika förvånade över Kellys reaktion. Jag som knappt hade känt henne i någon dag, till och med mindre än det, visste att hon verkligen inte brukade vara såhär bortkommen av sig. Redan från första stund jag hade sett henne, med dem där jävligt snygga ögonbrynen som jag low key var avundsjuk på, kände jag på mig att hon var en person som alltid visste vad hon höll på med men nu verkade hon mest vilsen.

"Hon är där." Nickade Tina mot matkön längre bort och jag och Kelly vände oss direkt om.

McKenzie med sitt rödaktiga hår och tighta kläder gick likt som igår med en portion av sallad på brickan mot oss. Kelly stannade raskt upp och stelnade till när hon fick syn på sin vän och jag rynkade förbryllat på pannan. 

Vad var det Kelly så förtvivlat tänkte på? Och hade McKenzie något med det att göra? 

Den lilla salladskålen ställdes efter ett tag ner bredvid Kellys stora med köttfärs i mängder och pasta i ton. I en kort sekund undrade jag hur fan Kelly kunde se så bra ut och äta sådär mycket, kanske var bra förbränningsförmåga?; men alla dem obetydliga tankarna försvann direkt när McKenzie slog ihop sina händer som  hälsing. 

"Hej, tjejer." Sa hon leende och vi hälsade tillbaka.

Vi började så småningom att småprata med varandra men jag var inte riktigt helt med i samtalet eftersom mina ögon var fästa på Kelly som tvekade hade öppnat sin mun för att säga något med raskt stängt den igen. Oförstående försökte jag uppfatta situationen, det var glasklart att hon ville McKenzie något och jag tänkte hjälpa henne lite på traven. 

"Ville du få någonting sagt, Kelly?" sa jag i en öppnare och som förväntat slutade Tina och McKenzie prata för att se på oss. 

Kelly log tacksamt mot mig innan hon osäkert skjöt ifrån sig sin talrik för att ta ett djupt andetag. 

"Det är mest till McKenzie men jag antar att det är bra för er att också höra det här", började hon och tittade mellan oss med ett ganska seriöst ansiktsuttryck. "Det är om Xander."

Xander... vem då? Tänkte jag sarkastiskt. Han ville att jag skulle hålla mig borta och det är precis vad jag tänker göra. Jag tänkte inte ens tänka hans namn. Ja, det tänkte jag.

Xander var verkl- fan!

McKenzie stannade halvvägs med körsbärstomaten från munnen. En chockad min speglades på hennes ansikte innan hon harklade sig för att samla sig. 

"Åh, vad är det med min älskling?" 

Jag slöt direkt ögonen åt hennes svar. Hade hon precis... kallat honom för... älskling?