HALV ✔

t i o

"Stay away from him, girl!"

Realynn
🌹

Jag kunde känna varenda vattendroppe på min hud och fukten från mina dyngsura kläder när det iskalla regnet öste ner över mig och fick mig att rysa.

En kvart hade den här tortyren pågått, ja du hörde rätt. Jag hade gått såhär i mer än 15 minuter på grund av min idiotiska brorsa! 

Det enda jag undrade var hur fan han kunde glömma bort att hämta upp mig?! Och så svarade han inte ens i mobilen! Fy fan asså!

Mumlade och svärande gick jag upp för vår hala uppfart på väg in i huset för att ge Reed en rejäl omgång med stryk, han skulle så ångra det! Men innan jag hann komma upp på terrassen fick jag syn på någonting som fick mig att stanna upp mitt i ett steg. 

Genom skyfallet kunde jag urskilja någonting i skogen tvärs över tomten som rörde på sig. Precis som jag hade sett i går, var det någonting bland träden och den här gången var det utan tvekan inte min fantasi. 

Som i varje jävla skräckfilm hade jag fryst upp, min puls hade stigit något förfärligt och jag vågade knappt andas. Odjuret bland alla grenar hade också slutat att röra på sig och stannat upp för att möta min blick. 

Jag svalde hårt.

Vi var väldigt långt ifrån varandra, men ändå kunde jag observera vad det var jag såg. Det var sannerligen inte en isbjörn, även om jag förstod varför jag hade gjort det antagandet från början. Det jag betraktade var en enorm vit varg, mist lika stor som en björn eller kanske till och med en häst.

Jag flämtade till när jag också hade insett att den hade fått syn på mig. 

Skit, skit, sikt, skit! tänkte jag innan jag började springa mot trappen. Titta för fan inte bakåt, vad du än gör, Raelynn! Gör det inte! 

Men eftersom jag var dum i huvudet och inte lyssnade på varningar hade jag slängt en sista blick mot bjässen och fick se när han på sina fyra håriga ben började rucsha mot mig och snabbt som ögat hade jag vänt mig om igen och nått dörren. Jag stängde snabbt efter mig i en smäll som ekade i hela huset och låste.

Det var annars tyst, min andning och det vaga ljudet av televisionen i bakgrunden var det enda som hördes.

Pappa som hade sett hela min ingång hade tittat upp från skärmen med sitt skäggiga ansikte och gett mig en frågande blick.

Med kläderna drypande av vatten och helt skakad av det jag precis hade sett, skakade jag som en skrämd blöt katt när jag försökte pressa fram ett leende men det blev mest en grimas.

En lång tystnad befann sig mellan oss när vi stirrade på varandra. Hans glasögonbeklädda ögon och mina egna nakna.

Jag andades hetsigt och pulsen dunkade i öronen på mig när jag också tänkte tillbaka på vad precis som hade skett. Jag hade fy fan sett en vit varg! What the Fuck, sa jag bara.

Det var helt orimligt, vita var har fanns inte här! Jag trodde inte ens att vanliga härjade här i bostadsområden! Och hur i helsike kunde den varit så stor? Jag hade aldrig sett något liknande...